Jag har fått många frågor om att sova med sin bebis. Samsovning med barn över ett år är inget jag föredrar, men att sova med bebis är det smartaste och mysigaste jag vet. Jag har sovit med alla mina nyfödda barn i armhålan. Vi kan väl först avhandla hur samsovning fungerar för Joachim, så har vi det avklarat: Jag föder en bebis, Joachim vaknar ett par gånger de första nätterna, sedan sover han tills jag föder en bebis nästa gång. Slut på beskrivning av samsovning för Joachims del. När det gäller mig och bebisar, som den här, fungerar det på följande sätt: Jag ammar hela nätterna och jag vägrar gå upp. Bebisen får ligga mellan mig och Joachim, och när jag hör att han knölar så kastar jag ut tutten. Det gäller bebisen också. Jag älskar att liggamma och då är det ju himla smidigt att bara kunna kasta ut bröstet. Bebisen får fånga vårtan i luften och sedan somnar jag om. 2008 blev det såhär ibland, men för det mesta funkar det direkt. Men om vi ska vara lite allvarsamma en stund. I januari 2013 hade jag precis fött mitt fjärde barn (som ju gick såhär). Jag låg med min nakna bebis på min nakna kropp och Joachim satt bredvid. Vi var chockade av vad som precis hade hänt. Vi var ensamma. Det var vårt fjärde barn men vi var som rådjur på isen. Plötsligt blev det varmt på magen, lilla fyran hade bajsat på sin mamma (varför hade han ingen blöja? Mycket från den här dagen är suddigt). Hade det varit en normal förlossning, hade vi inte varit i chock, då hade vi tvättat honom och letat fram en blöja. Men vi var tomma och nollställda och ringde därför på knappen för hjälp. När barnmorskan kommer in tittar jag upp mot henne och säger "Han har bajsat på mig". "Jaha, men det får ni lösa själva, vi har massor att göra." Med det gick hon ut och stängde dörren bakom sig. Vi kände oss väldigt dumma. Sen blev jag lite ledsen. Varför berättar jag detta? Därför att ett par timmar senare, när vi ska flyttas till en annan avdelning så säger samma barnmorska till mig: "Nej, det är ingen bra idé att du har honom i sängen hos dig, socialstyrelsen varnar för samsovning eftersom det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd." Så säger hon alltså till en nyförlöst mamma som precis varit nära att förlora sitt barn. När vi kommer upp till avdelningen träffar jag en sjuksköterska och berättar då vad barnmorskan sagt. "Det är klart att du ska sova med din bebis hos dig". Sedan var det inte mer med det. Vet ni hur många barn som dör av samsovning varje år? Inte jag heller. Men jag vågar lita på att det inte är särskilt vanligt. Om barnet inte är fött för tidigt, om man är rök- och alkoholfri, om barnet är friskt med en hälsosam födelsevikt. Då vågar jag lita på att det går bra. Det bästa med samsovning är att när man vaknar och tittar rakt in i ögonen på det finaste man vet, det bästa man har. Mina råd för samsovning Drick inte alkohol Sov i en tunn tröja, gärna med lång arm. Om man fryser mitt i natten är risken större att man drar täcket upp till örat och då kanske man lägger det över bebisens ansikte. Köp en självlysande napp! Så otroligt smart, aldrig behöva leta med sin desperata hand över lakanet i mörkret. Älskar personen som uppfann denna produkt. Skruva i en väldigt svag glödlampa i sänglampan om du måste tända mitt i natten. Använd ett tunt täcke, jag har Ikeas tunnaste fjöstäcke. Om du är frusen, investera i en flanellpyjamas. Lägg ett badlakan i ett bebispåslakan som du och bebisen kan ligga på. För läcker gör det.
