"HALLÖU" "Hej" "Ej döu himma?" "Ja, men jag är hängi.." KLICK. Saker pappa brukade prata om: Häcken, att den måste klippas. Pannrummet, att pelletspåsarna kommer täppa till och göra så att vi alla dör något som är kopplat till något som börjar på kol- och slutar på -id (kan aldrig skilja på de där). Det har hänt att pappa har väntat kvar tills sotaren kommer, för att sedan prata skit om oss med sotaren om att vi kommer dö den där kol-döden som slutar på -id. Utelampan, att den är trasig. Brevlådan, att den är för skranglig för brevbäraren att hantera, att det är "föer jejklätt". Det har hänt att pappa har stått ute på vägen för att låtsas att han inte känner oss och sedan pratat illa om oss med brevbäraren tills brevbäraren håller med. Nu är häcken klippt, pannrummet borta, utelampan syntes inte på grund av dagsljust och brevlådan är utbytt. Så idag pratade pappa om: Toalettpappershållaren, att den sitter så att man inte når den samt sitter löst. Gatstenarna i trädgården, att de är för många, att antalet inte stämmer med storleken på gången och hur kan det komma sig? Tvättstället i trädgården, "är det ett tvättställ?" Lampan i äldsta dotterns rum, varför den är tänd. Lampknappen i äldsta dotterns rum, var den sitter. Mitt i alla funderingar kom mamma och Elin med lunch (älskade Grand deluxe halloumi umami från Max) men då behövde pappa åka. Mycket att göra, han skulle väl see a horse about a man och lägga locket på brunnen och sådana saker. Han tog inte på sig skorna eftersom han aldrig tog av dem, fick en matlåda som han inte lär uppskatta på grund av växtbaserad korv, och lämnade oss. Elin berättade att när mamma var klar med sin beställning i Maxluckan så hade hon vevat upp rutan utan att ta in ansiktet i bilen. Och det är det roligaste jag har hört i hela mitt liv.
