Det kommer ta er ett dygn att scrolla förbi de här bilderna. Så GÖR inte det. Är ni helt känslokalla eller? En gammal fyr och ett gammalt fyrtorn. Så mycket turister, och här är två av de finaste. Hårda coronaregler i glasskiosken, sen satt vi och tittade på stenarna och havet. Hon till vänster ska gå till frisören och göra en sån där "ÅH NEJ VAD HAR JAG GJORT, VARFÖR VAR DET INGEN SOM STOPPADE MIG?"-grej. Han i förgrunden var övertygad om att man kunde "gå under den här bron." "Då får du åka hit och gå under bron när du är vuxen och din mamma inte står och undrar om och när du ska komma ut på andra sidan", sa mamman. Det femte barnet blev det mest badgalna. Och det mest outfitsälskande! På bilden har vi att göra med badring och simpuffar från Ica i Byxelkrok, kratta från en tidigare säsong, håv, simglasögon är strandfynd/strandstöld. Sen åkte vi till Byrums raukar. Och så här är det med Byrums raukar: Antingen åker du dit och bara släpper allt vad oro, ångest och katastroftankar heter. Eller så stannar du jävla hemma. Du kan inte åka dit och släppa barnen "lite lagom." Man måste åka dit för att förstå hur man kan låta detta hända utan att man tappar förståndet. Liksom, han får inte ens gå till Ica och köpa en glass. Men klättra upp på dödsberget går bra. Undrar om barnet därborta står och funderar över statistik. Närmare bestämt: hur många olyckor med fallande barn har Byrums raukar drabbats av? Jag vill säga noll, men har ingen data. Vi fick med oss känt kärt folk från förr förresten! Tut-tut lät bilen när hon kom körande själv till norra Öland, och sen körde hon hem lika själv när kvällen var sen och mörk. Hur kom de ens dit? Sällsynt bild som fångar den enda sekunden på hela året som det är snyggt att ha extremt långt hår. Nu är bilden tagen, snart ryker ösregnet, KNIPS. Nu var klockan 16 och vi hade inte ätit lunch. Dags att googla Öland+restaurang. Hej då med sig, Blå Jungfrun. Medan han väntar på en Margerita med pommes frites på Böda. Jag åt en Cheeselover och påmindes, förhoppningsvis en gång för alla, om att ricotta är det äckligaste som finns. Om man glömmer bort sig kan man få för sig att man sitter och tuggar på vit målarfärg, och det är så dumt, för så gott är inte ricotta. Sen blev det helt bleke och dant. Och då skulle alla utom två ut och åka båt. "Ska det bli spännande?" "Det ska bli spännande att se om jag drunknar." När jag precis hade släppt det där med Byrums dödliga stup. Två vilsna skepp på väg i kvav, minus vilsna och kvav. Allt är bra. Ser ni att båten sover? Och så kom det sig att det här lilla smuset kom! Ni tror att Elin tittar på syskonbarnet för att han är så söt och fånig med sin napp, men hon betraktar bakfrisset som är exakt det hon led av under småbarnsåren. Jag vägrar platta ner det. Och sen kom mormodern och morfadern. "Vi kommer om två timmar, vi ska bara fika i Borgholm först." Fika, det hade varit trevligt. Besynnerligaste felbeslutet någonsin. Men pappa blir väl så satans nervös om han inte får fika på exakt rätt klockslag. Som Skalman fast med konstig dialekt och utan det karaktäristiska lugnet. Jag kan förstå att det ligger något i att titta på dyra och unika båtar i en gästhamn, absolut. Men han står och tittar på någon slags basic bitch-roddbåt i plast? Jag minns att han pratade med Joachim om båten, men har glömt vad han sa. Det kan ha varit något om årorna. Oj, här fanns ju en till, en exakt likadan. Bäst att titta nära nära och tänka båtiga tankar. Så, nu är ni färdiga, nu har ni sett allting. Nu blir det inget mer från Öland.
