Innan corona hade vi en plan om Sverigesemester åt ett annat håll, men när det nu är som det är så backade vi hem. Så långt norrut på Öland man kan komma, där hittade Joachim en stuga. Vägen dit blev längre än planerat, det kan ni läsa om här Men när vi väl kom fram så såg det ut så här från altanen: Och det funkar ju. "Jag gillar allt utom björkarna", sa Jasmina, och man vet inte riktigt om hon skojar eller om hon inte borde få rösta. Sommaren 2017 trängde vi in oss i en trettio kvadratmeter stor stuga, sex personer varav en var höggravid. Det är min minsta känsla någonsin. På morgnarna vaknade jag i den åttio centimeter breda sängen med två söner under och över kroppen. Den här gången hade vi lite mer utrymme. Och björkar. Kaffetorpsbacken. På kaffetorpsscenen i afton: mina barn.
