Igår var det tredje barnets tur att gå luciatåg. Tredje barnet, men man vänjer sig aldrig vid gulligheten. Men får inte fotografera, det är rysligt synd. Jag har aldrig, och kommer aldrig, lägga upp bilder på barnens klasskamrater i skolsammanhang. Men att föräldrar inte får föreviga sina barns luciatåg för privat bruk? Vi måste införa rutiner för detta. Jag såg på lucian i tåget igår, en nioåring så stolt med sin krona med levande ljus och allt. Men hon får aldrig se hur tåget såg ut, som hon alltså ledde. När det är långtråkigt att vänta är det bra att ha en bebis att roa sig med. Barnet till vänster i bild väntade och väntade och väntade. På tåget. "Kommer luciatåget snart?" "Kommer luciatåget snart?" "Kommer luciatåget snart?" "Kommer luciatåget snart?" "Kommer luciatåget snart?" "Kommer luciatåget snart?" När tåget hade kommit in och var mitt uppe i sin femte sång vände han sitt nollställda ansikte mot sin mor, mig, och frågade: "Är det luciatåget?" Avd. Det där var ju inte alls ett tåg. Min stjärngosse, min lilla stjärna.
