För ett år sedan fyllde Mona ett år och då blev jag hennes Kuma och fick klippa en lock från hennes hår. På torsdag fyller hon två år och jag har inte fått sparken. Vi firade henne i trädgården i stan med buffé och många barn och ballonger. Jag stapplade omkring i mina Sids från Blankens och lämnade tusen små hål i gräsmattan. Min inställning är att jag alltid hellre är överklädd än vardaglig, livet är för kort. Detta gör att jag många gånger känner mig lite fånig. Men vad gör det så länge man är stilig, inte sant? Jag älskar de där små små stunderna av interaktion. Som vuxen blir man lätt övertänd och bara "TITTA PÅ DEM, DE SA NÅGOT TILL VARANDRA! VAR DET NÅGON SOM HANN TA EN BILD?" Min lilla katt på hett plåttak. Min lilla katt och ett trädtält. Min lilla snapchat. Haha fattar ni? Chat är katt på franska! SOM jag får till det! "DE LEKER, DE LEKER, TA EN BILD FÖR SATAN!" Jag och mina fyra puzzycatz. Elin befinner sig en millimeter utanför bild, annars hade jag varit den där blåfejsade emojin. Mona har bulle och gul tejp. Vad mer behöver en flicka? Hur nöjda tror ni att föräldrarna var med att jag fångade den sekunden de höll hand? Det är så gulligt att han läser för honom, och det är extremt gulligt ut att det verkar vara kommunala handlingar med tanke på inlevelsen. Mårtens stund på jorden, stund på året: När han äntrar scenen och gör sin berömda paketöppningsshow. En kär favorit från Wahlström & Widstrands 140-årsjubileum: den lilla rosa från H&M Trend. Gammal jacka från Acne Studios. Och så skor från Blankens.
