I lördags firade vi sjutton år tillsammans. Joachim åkte till norra Öland med sitt lag som spelade match. Kvar i huset blev alla vi andra. Om jag hade vaknat till ett härlig hem. Men den här lördagen var det disk, stökigt i alla väderstreck och tvätt överallt. Mellan 09 och 15 sprang jag runt och städade och diskade och ammade och tvättade och diskade och städade och plockade och gjorde mat och diskade igen. Jag orkade inte ens klä på mig, så hela dagen spenderades i min kimono, som ser bra ut på bild men som luktar som en apa som är vild. Jag älskar mitt liv, att ha många barn och ha en sambo som jobbar och har fotboll och vad allt han inte pysslar med. Jag är så lycklig där jag står i mina undantagstrosor och diskar till ljudet av Konflikt i P1 eftersom jag tror att informationen ska fastna av bara farten (det gör den inte) Jag älskar allt detta. Men även en glad mamma med extremt låga krav på livet kan rasa ihop. Och det händer alltid när jag säger att det är skärmfritt. "Nu kör vi skärmfritt ett par timmar", sa jag. Och en minut senare börjar bråket. Ett barn vill inte spela brädspel med sitt syskon. Barnet vill "spela själv", trots att det är ett spel för två. Trots att man inte KAN spela med sig själv. "DET HÄR ÄR MIN LÖRDAG OCKSÅ, DET HÄR ÄR MIN HELG, OCH VAD GÖR JAG? JAG GÅR OMKRING OCH STÄDAR OCH PLOCKAR OCH FIXAR, OCH SÅ FORT JAG STÄNGER NER SKÄRMARNA SÅ BLIR DET TJAFS. NU SPELAR DU MED DIN LILLEBROR" "Du kan inte tvinga mig" "NEJ DET KAN JAG INTE, MEN JAG KAN SÄGA SÅ HÄR: INGEN SKÄRM PÅ HELA DAGEN OCH IKVÄLL BLIR DET INGET GODIS TILL MELODIFESTIVALEN" Det blev en härlig spelstund för dem båda. Klockan 15:30 kom Joachim hem. Han fick ställa sig i köket och laga mat med bebis på golvet, utan att passera Gå. Jag tog en promenad i den geggiga skogen med min granne. Grannen hade med sig sin hund som bajsade i snöslasket. Fy vad jobbigt att ha hund, stackars henne, tänkte jag för mig själv medan hon plockade upp korvarna i sin lilla påse. Jag undrar hur många gånger om dagen hon ser ut genom fönstret och tackar Gud att hon inte har mitt liv. Men någon hund med bajs i analpälsen har jag i alla fall inte! Jag skrev på Instagram att det är svårare att hålla ihop i sjutton år än att vinna Melodifestivalen. Men det stämmer inte. Man bara bestämmer sig för varandra och så fortsätter man. Men man måste ju ha bestämt sig. Och man bör inte ha höga krav på hur en lördag ska se ut.
