Mina döttrar och jag åkte till Stockholm för ett tag sedan. Jag ska inte hålla på och romantisera hur härligt det är att komma iväg och få var ensam med dem och prata deras språk i tre dygn, men det är UNDERBART. Och förlåt mig mitt barn för pinsamt och töntigt icke-skryt, men något av det finaste som hände (mig) var när de coola citybrudarna kom fram och frågade var du hade köpt din kjol. Jag dog lite då förstår du. Ostört, nåja, umgänge med den här trevlighetspersonen. Här viskar vi om artonårspresenter som hon ska hålla utkik efter. Birgitta ville veta vad tjejerna äter, vad skulle hon köpa hem? Ingenting, är det enkla svaret. Inget med innehåll är det lite mer komplicerade svaret. Chips, läsk, flingor, vegetariska nuggets, vitt bröd och juice är det fullständiga svaret. Men det löste sig, vi åt ute på dagarna. Pizza med portabello tillexempel! Första gången men oh my goodness inte sista. Svampigheternas saftighet, saftigheternas svampighet. För-firande av artonåring i arla tonårsmorgon klockan elva. Det finns två typer av människor, sådana som har kiwi på tårta och sådana som låter bli. Jag har inte tänkt den här tanken fullt ut, men så är det i alla fall. Gissningsvis är det en åldersgrej. Gottvareiallafall. Men två saker om tårta: Var inte ett gräddgalning. En tårta ska ha jämna lager, inte kännas som ett mejeri där det enda som saknas är spene av ko. Tårtan ska ha rejäla bottnar, gärna med lite motstånd, gärna med ananas och eller nötter. Gärna fuktig. Tunna och torra tårtbottnar jagar mig i mina mardrömmar. Vid vilken ålder blir man JÄTTERÄDD för att frysa? Infaller det i samma veva som kiwi på tårta? Jag packade ner vinterkappa och stickade tröjor och hade allt på mig, samtidigt, hela tiden. Förutom första dagen. Men så frös jag så jag nästan tog till lipen. Jag svor, aldrig igen ska jag huka inför överheten som är våt kyla framifrån när klockan är sent och det enda som lyser är vattenpölarna när bussen kör förbi. Det enda som lyser är pölarna och det enda som syns i det här inlägget är jag. De vill ju aldrig vara med på bild. Men åka till Stockholm med sin mamma vill de! Och det tar jag med mig in i evighetens minnesbank.