Fyra dagars ledighet var precis vad jag behövde nu. Men någon ledighet är det ju egentligen inte när alla är hemma. Jag går upp på morgonen och städar och plockar och tar hand om barn, sent på kvällen skriver jag och sen somnar jag och blir väckt flera gånger tills det är morgon och jag fejkar mig pigg. Det är inte klokt hur trött och på benen man alltid är. Flera gånger om dagen drömmer jag om saker som jag inbillar mig att jag vill ha. Apoteketreklam. Dyka ner i en blank insjö från en skruttig brygga. Simma ut till mitten och tillbaka igen. Lägga mig på marken och titta på himlen. Känna doften av tall och ene. Men jag skulle ju aldrig ens doppa tån i en insjö, ännu mindre simma ut till mitten där ODJURET lever. Och tallbarr mot min nakna rumpa, skulle det vara något att längta efter? Att vara färdig med familjelivet för kvällen, duscha i olja och lägga sig mellan rena lakan. Det slår all reklam för apoteket. Här är något annat att drömma om: chokladtårta på kalas. Elin och jag tyckte att det var lite bedrövligt att bara pojkar och män spelade fotboll, så Elin slog en straff och jag gick in. Han sitter på vårt golv och tittar på när vi pysslar med allt vårt pyssel. Ibland vill han något, men för det mesta nöjer han sig med att bara få vara med. Syskonen alltså. Blicken på dem, händerna på deras ansikten, rivet i deras kalufser. Jag kan inte se mig mätt på honom när han inte kan se sig mätt på dem. Sällan sett: Gosse sover på mammans bröst. Han är en självsovare. Men så plötsligt lyckas jag lura honom. Och det är det mysigaste som finns. Luftade den stelnade evighetsjackan. Mer kalas, eftersom vissa bilder bara måste ut på internet. Och så fick hon mig att våga prova kundvagnsåkning. Jag var rädd hela tiden, men hon visste att det skulle gå bra. Och vips så lär han ju väga för mycket. Ja, kundvagnsåkning är verkligen det kortaste fönstret.
