Det här är berättelsen om att gå in i affären för att köpa en müsli. Den handlar om mig. Det är Julia Roberts i Pretty Woman varje gång. Komma ut ur en affär, som inte är Rodeo Drive, mer vårt centrum, med fulla kassar, konsumtionsluckan! Kaffe, juice, tre citroner, glass, salladslök, spenat, cashewnötter, en burk oliver, dinkelflingor, tvättsåpa och ett knippe morötter. Och just det, en ny rensi! Den där plastgrejen som skopar upp gegg ur diskhon, vad heter den? Hette den inte Renzi en gång i tiden? Tog patentet slut eller var det för likt Nazi? Minns jag fel? Jag förstår mig inte på människor som inte har en rensi. Använder de händerna? Men glöm dem för en stund (eller längre), har ni tänkt på att det finns människor som inte lägger saker i diskhon? Eller finns de? Känner ni någon som alltid lägger matrester och skräp där det ska vara? Som inte mellanlandar i hon? Hur är den personen i övrigt? Skulle ni säga vanlig, mittemellan, anal, svår, komplicerad, störd eller annat? Jag drömmer om att vara en sådan som inte ställer till det för sig på det sättet. Som närmar sig diskbänken med en tallrik och tänker "Nu ska det här ner i gröna påsen, bara en idiot sköljer ner det i diskhon och ger sig själv två jobb till priset av ett" istället för att SKRAAAAAAP ner bland de andra olyckorna som väntar där nere. En gång när vi renoverade lite i köket så kom två farbröder hit. En av dem gjorde snickerigrejer, den andre gjorde rörgrejer. När de plockade bort pinaler under diskhon och tog isär dem så tittade de långsamt upp mot varandra, blickarna möttes och de skakade tyst på huvudet mot varandra. När jag stod precis intill, gjorde de detta. Det har gått tio år eller mer, men jag minns det så väl. Skammen. De två herrarna skulle aldrig drömma om att lägga något i vasken som riskerar att åka vidare och ställa till det. Hemma hos dem var det ordning och reda. Skulle jag tro. Men så var det väl inte de som skalade morötter i deras hus. Och så vidare. På den här tiden hade jag redan en blogg, så jag var van vid att få hat. Men att bli personligt dömd för oaktsamt beteende i ho, det satte sig. Så då har vi lärt oss två saker idag: Jag är en sån som handlar mer än vad jag hade tänkt när jag går till mataffären. Och så lägger jag saker i diskhon. Rafflande blogg. Skyll er själva att ni läste. Nej, förlåt, snälla kom tillbaka!
