Jag vill dyka ner i en evighetspool och simma under ytan tills all corona har sköljts av. Vet ni vad som hände under corona? Jag fick ont i ryggen. Och inte vet jag om det var ett symptom eller om det var liggont, jag är inte läkare. Det passar inte min person att ligga och vrida mig i aj mellan klockan två och fyra. Eller ännu värre: gå och lägga sig klockan midnatt och inte somna förrän klockan tre. Det passar väl ingens person att ha ont? Jo, det gör det visst. Landet är byggt av människor som beter sig stoiskt. Som inte gnäller, klagar, gråter, ältar och skriver kolumner om sina besvär. Inte så mycket som ett pip om smärtor och svårigheter. "Du blir alltid sjukare än jag", sa Joachim när han kom in med saft och alvedon dag fyra i sängen. Sjukare, ja, men framförallt räddare. Och det är ju räddheten som förstör. Precis som när man föder barn; om man inte var rädd att dö så skulle det knappt göra ont. Kan inte 2021 och alla andra år bli till en framtid fri från patetisk övertygelse som att det är tyfusen och difteri? Hela Queens Gambit har jag sett förresten. Den var precis så bra som alla säger, men jag tycker inte om huvudrollsinnehavaren tusen. Men jag gillar adoptivmamman och tvillingarna och barnhemskompisen och vaktmästaren lilla fjunet från Love Actually. Varje dag doftövar jag på i tur och ordning: kaffe, nagellack, parfym och ättika. Ingenting har hjälpt än. Fyllt år har jag gjort också. Så bedrövligt. Men jag fick blommor och presenter till dörren. Nu drömmer jag om att ligga i min nya hängmatta, titta på trädkronorna och känna smaken av nyuppdragna morötter. Okej, då säger vi så.
