Jag har nu sett Downton Abbey, eftersom jag är en sådan late adopter. Jag tror att det har påverkat mig mer än jag förstår. Jag har blivit hövligare, bortsett från när jag snubblar över en av Joachims skor i hallen och kastar ner den för källartrappan till ljudet av ett könsvrål. Jag har fått bättre hållning. Jag anser att jag inte borde haft sex före äktenskapet men att det möjligen är en smula sent påtänkt. Jag vet att jag har tittat på för mycket på Downton Abbey på för kort tid, i bilder: Jag undrar var i helvete min chaufför befinner sig men håller god min ändå. Jag låtsas att Joachim är Matthew Crawley för att han är en procent lik honom. När jag hämtar på fritids och ser hur skitig lille George är så oroar jag mig för vad folk i byn ska säga. Jag hittar fantastiska rosor utanför den kommunala förskolan och funderar på att förstöra dem så att de inte vinner över mina rosor i den årliga rosutställningen. Jag beställer en blus men tänker att den är lite väl naken. Men så måste jag, likt Robert, inse att det är modern times och the new world och what not. Jag går igenom mina drömsemesterbilder på Pinterest och tänker inte längre att jag borde resa hit på semester. Jag borde äga slottet på berget. När jag går hem från stan slår det mig hur absurt det är att jag och Joachim, med vår ställning i staden, inte bor i Stagneliusskolan.
