Jag får frågan ganska ofta och blir alltid lite förlägen. Det är ju inte så himla jättejobbigt. När det kör ihop sig, när alla ska skjutsas exakt samtidigt, när ingen vill äta eller sova och när någon bajsar rakt ner i skorna längs insida lår, ja då är det ju lite mycket. Men så är det väldigt sällan. Stormarna sprider ut sig över livet och idag när jag hämtade var det såhär: Mammas lilla älskling hämtades och så lekte vi ute i en timme. Sedan kom elvaåringen hem med sin bästa kompis och då fick han hoppa studsmatta med dem. Jag satte mig på altanen med senaste numret av Mama och en nespresso. Äldsta dottern pluggade till ett biologiprov inne på sitt rum och när hon pluggar kommer hon aldrig ut av rädsla för att vi ska kontrollera vad hon kan. Sjuåringen kommer hem från fritids klockan 16. Han vill gå till 17 men vi har sagt nej. Det blir alltså lite lugnt och kärleksfullt på eftermiddagen och sedan kör det ihop sig med potträning och gör era läxor och städa era rum och var är karatedräkten och laga mat och diska och köpa byxor till den som inga byxor har och skjutsa till aktivitet och förhöra biologi och städa plock och hitta napp och gose och lyssna på läsläxa och bädda rena lakan och tjata om att gå in i dusch och tjata om att komma ut ut dusch och packa väska och jag har inga rena trosor och vad händer i morgon och nu går vi och lägger oss för klockan är 23. Men den där lilla stunden med kaffet och magasinet. Det är inte jobbigt att ha fyra barn. Och när det är det så låter jag som djuret nedan. Ni kanske tror att jag överdriver för att vara bloggrolig. Men det är exakt mitt skrikljud. [youtubeplay id="iUXAHc-ABoY" size="medium"]
