Jag glömmer att ta bilder. Och sen är helgen slut. Men denna vy fångar jag alltid. I mobilen OCH I HJÄRTAT. Tacofredag alltså. Det ändlösa pratet, min ändlösa lyssning. Killarna brukar göra processen ganska kort, sen försvinner de ner i källaren och ropar 24552463635 gånger efter godis. Vi svarar att de får godis när deras lillebror har gått och lagt sig. "När får vi godis?" "NÄR VI HAR LAGT ER LILLEBROR." Sen ropar de 45842058340 gånger till. Sen går vi och lägger lillebror. Sen får källarbarnen godis. Sen äter Joachim och jag vår mat. Mycket fotboll för en av personerna på bilden. Jag är omgiven av den, från alla håll. Joachim är tränare i ett division 4-lag och är numera även styrelseledamot i Kalmar FF. Sexåringen spelar i Kalmar FF sedan ett år tillbaka och tioåringen har precis börjat spela fotboll igen efter ett uppehåll med dans. Utöver detta är det fotboll varje rast (eftersom hans tillfälliga skola saknar skolgård), fotboll hemma med en kompis efter skolan, fotboll på surfplattan, fotboll på Youtube och tusen miljoners miljarder fotbollsanekdoter. Och så vill han veta vad jag tycker om olika spelare och om jag har koll på statistisk. Det har jag inte. Jag älskar när jag har koll på var det finns rena fotbollsstrumpor. Och herregud vad det är där ribban ligger. Är det verkligen så varmt i Kalmar? Kavaj som jacka-varmt? Nej. Nej, det är det verkligen inte. Men snart går tjälen ur öronen. Och då!
