Fredagen var en ren jobbdag, en jobbdag utan bebis. Joachim fikade hos sin mormor, vilket innebar PILL-PILLE-PILL på allt som är skört och litet och fint. Jag lånar alltid Joachims cykel eftersom min är platt i sitt bakdäck. Jag orkar inte ta itu med det, och dessutom är Joachims cykel snyggare än allt jag har i garderoben. Och på tal om snyggt. Min kollega för dagen. Det sticker fram en väska, som ni ser. Jag får inte säga något om den, Jasmina har strängeligen förbjudit mig. Så jag säger ingenting om vad som bara kan beskrivas som en glorifierad magväska. Inte ett ljud. På fredagskvällen var vi bjudna till Skaftnäs och kräftskiva. Det är inte många som äter kräftor, så de fick kämpa på. Skyll sig själva. Mammas musse. Mammas musse. Morbror Mellen gav kvällsvälling. Titta hur han håller fast sig i skjortan. Finast på fredagen var det. På lördagsförmiddagen somnade han på snedden i spjälsängen och hans mamma tänkte "NU DJÄVULEN SKA DET RENSAS" Ni vet hur det är. Man gör inget och sen gör man inget, bara skrotar, följer efter sin ettåring, bidar sin tid. Sen, när bebisen somnat då startar klockan. Nu kan jag jobba som ett SVIN tills han vaknar, tänker man. Och så sätter man fart! Och så händer det. Man fastnar på det första renset man springer på. En gammal nyårsblåsa från 2001, alltså när det blev 2002. Barnen har haft den som utklädningsklänning, den är trasig och skabbig. Kan ni tänka er något sötare än en tvååring som kommer lallande i denna hootchy-hootchy dress? Det var ju inte detta jag skulle göra. Förlorade mig i nostalgin fullständigt och plötsligt vaknade han och jag ångrade mig djupt. Min lilla rad av gossar äter söndagsfrukost.
