När det var 193 grader minus bestämde jag att vi skulle gå ut. Fick med mig alla barn utom ett. Great success. Vissa grät, andra gnällde, samtliga frös. No success. Vi drack upp den varma chokladen och gick hem. Plus minus noll success. Kan man ha en solkatt i en bur? Kan man ha hans ögonfransar i en ask? Jag tog med mig tre barn på Sing (stark trea. Åttaåringen sa att det var den bästa filmen han någonsin sett) Mitt i filmen gick brandlarmet. Jag tänkte att det alltid går larm i köpcentrum utan att något har hänt och tog det därför lugnt, men en del blev upprörda (förståeligt) En del ville springa, någon skrek till. Ett av mina barn lyfte upp det minsta och tog sig mot nödutgången. "Det är ingen fara" försökte jag. Men det hjälpte inte. Vi stod ute i en kvart, sedan gick vi innanför dörrarna till köpcentrumet, som alltså skulle vara utrymt. Där inne satt nagelteknologerna och jobbade med sina kunder. Jag har aldrig sett någon bry sig så lite om ett brandlarm. När vi äntligen fick komma in igen gick ett annat slags larm. "JAG MÅSTE GÅ PÅ TOALETTEN" Tog en selfie medan någon took care of business. Någon dag senare var det bara ett par minusgrader och vi kunde vara utomhus utan förtvivlan. Pojken i turkosa byxor försöker göra en snögubbe men jag ser bara ett bröst. Vi bor väldigt nära Narnia, visste ni det? Närnia. Och så blev det dags för släktkalas nummer 645. Blev bjuden på årets godaste soppa med potatis, svarta bönor och linser. Åt fyra portioner för säkerhets skull. Rock Filippa K, halsduk COS, stövlar Blankens.
