Det var fredag och jag var halvsöt. Joachim var på någon slags festlighet dit man skulle ta med sig badbyxorna. Ett barn sov över hos moster och morbror. Så det var jag och fyra barn plus tre halvvuxna barn som inte är mina. Jag slog upp dörren till sextonåringens rum "försiktigt" för att säga till henne att göra tacos tack. Där satt hennes kompis ensam i sängen. Med sina matteböcker. "Hon är på toaletten", sa han. "Pluggar du matte?" frågade jag. "Ja? Det gör vi båda två", sa han. Finns det något som heter HJÄRNCHOCK? Jag fick en sån. "Plugga matte trodde jag var något ungdomar säger att de gör när de i själva verket tar droger. Så vad du säger till mig är att det finns på riktigt?" "Ja", sa han. Han går tekniskt gymnasium (eller är det natur? Eller är det samma? Det här är inte jag som löjlar mig för att verka blasé, jag vet inte.) Mamman stängde dörren. Man önskar så hårt att barnen inte ska bli som "en annan var", och sen när det händer så missar man det eftersom man bara utgår ifrån att de tar droger och att det enda matteboken används till är att slänga över amfetaminet när föräldrarna kommer in. Märk väl att jag aldrig har drogat. Jag söp bara som ett litet svin. Och det var inte obehagligt på något sätt, men någon matte fick jag aldrig gjord. Och därför ringde jag Jasmina, som kan matte. Talet som dotterns kompis hade problem med är för mig vad uthällt ris på golvet är för andra. Häll ut elvahundra solroskärnor i en hög och fråga mig: vad är x? Svaret blir detsamma. "Är det lunch snart?" Tänk att det finns människor, vanliga människor, som går mitt ibland oss i samhället och bara kan sånt här. Många tycker säkert att mitt jobb är läckert. Men att ta alla dessa krumelurer och hitta ett svar, det är som om jag skulle ta riset på golvet och skriva en roman med kornen. Jag längtar efter dagen då mina barns vänner vill ha hjälp med det. Men jag behövde faktiskt inte vänta så länge. Samma dotter som pluggade matte på en fredagskväll behövde igår hjälp med en fotouppgift. Jag hjälpte henne med kameran och gav lite allmänna kreativa råd innan hon gav sig ut. När hon kom tillbaka hjälpte jag henne att föra över bilderna till datorn. Efter en stund fick hon problem när hon skulle klistra in de utvalda bilderna i ett dokument. "Har du provat drag and drop?" frågade jag och studsade till. Jag visste inte ens att jag visste att det hette så. Sakerna man drar fram när man anstränger sig för sina barn. Med småbarn är det att fara ut med handen när ettåringen välter från soffan. Med tonåringar är det att dra till med computerlingo som man sparat i minnet för en regnig dag. Och så slutligen; när hon ropar och frågar om jag vet hur man får ut en skiva ur datorn manuellt. Det visste jag. Sladden var inte i. Men det räknas. Jag kanske har nyanser av natur och teknik när allt kommer omkring. Eller så är allting möjligt när det kommer till villkorslös kärlek.