Jag dras till era kommentarer som en bananfluga till kvarglömd pinot noir. När jag kom hem igår kväll hade Joachim lagt locket på brunnen, det vill säga: stängt hålen i diskhoarna. Det tycker jag var fint. Att han läste och gjorde som ni sa. Idag är det bättre. Men man märker hur de rör sig genom köket för att försöka hitta någonstans att vara. Det är lite "vi har ingen fritidsgård" över deras svineri. Fem stycken ynglingar satt och sög på disktrasan. Så jag kokade den. (En gång i veckan kokar jag disktrasor och diskborstar. Det är mina stoltaste stunder. Att jag står där, hälsosam och rådig, och kokar rent.) De är så sorgliga. Igår var det poolside drinks och idag ligger de utslagna i rännstenen och kramar snusk ur smuts. Fönstret står på vid gavel, det är varmt ute så det gör säkert inte så stor nytta. Om jag inte häller rödvinsvinäger på gräset utanför fönstret vill säga. Man ångrar bara allting man inte provade. Kampen fortsätter.
