Hej! Jag är här och jag lever och jag har det bra. Ni kanske inte undrade. Nu får ni årets längsta blogginlägg med bilder från julhelgen. Den 22:a december bjuder vi våra familjer på julbord som tack för att vi får åka runt och bli bjudna under julen. Vuxet, inte sant? Och på tal om vuxet: På julaftonen så tog jag disken på Skaftnäs. Mamma torkade, men ändå. Jag tänkte för mig själv "Det här är något slags paradigmskifte." Så vuxet av mig att inte ligga utslängd över sofforna och läsa mammas Femina och vänta på tomten och säga "mhm" lite sporadiskt när jag fejklyssnar medan pappa berättar om bilar han har läst om. Så vuxet av mig att klä mig i tant Gerdas förkläde och skålla mina knogar i ett vattenfall som är ett kvinnofall. Vilka söta föräldrar ändå. Daggsmuset kom och underhöll oss alla med sin söthet. Värre än en Alladinask är hon. Vilken himla ful bild, allvarligt talat. Men nu är det som det är. Jag tycker verkligen inte om detta med allt kött. Vi är inte överens där, Joachim och jag. Men jag är ganska överens med klänningen jag fick av honom förra julen. Två nyheter på julbordet i år: en sallad på grönkål och brysselkål och en asiatisk rödkålssallad som är bland det godaste jag har ätit. När alla hade gått hem så tittade vi på granen och de sista tjugo minuterna av Dinner for schmucks. Underskattad film. Jag önskar mig Steve Carell i julklapp nästa år. På julaftons förmiddag mellanlandade vi i det nybyggda huset med det söta barnet i. Vi skulle ta fina bilder med familjen, och det var vidrigt för alla. Alla var arga och sura och skällde på varandra och sen klickade självutlösaren och blev en enda bild bra så ska jag köpa mig en lottjävel. Jag har börjat tänka i termer av "Äh, vi kommer väl i håg hur vi såg ut" Mental bild, årets julklapp 2020. För nu har jag bestämt det. Vi planerade vår klädsel tillsammans. Det kändes naturligast så. Det är två roliga meningar eftersom jag hade en stor bildrik bok om graviditet och förlossning när jag väntade första barnet. Alla var så fula. Alla kläder, alla bebisar, alla könsbuskar och alla övriga frisyrer. En bild visade en helt fasansfull pottfrisyr på en stackars kvinna som snart skulle få ett barn genom sin andra pottfrisyr. Under bilden kunde man läsa ungefär "Klipp ditt hår i en praktisk frisyr innan barnet kommer." På en annan bild ser man ett par som står tätt tillsammans och ser varandra välsignat i ögonen. "Vi planerade vår graviditet tillsammans. Det kändes naturligast så." Och det är roligt på så många sätt, kanske framförallt på det här sättet: det måste vara det mest onaturliga några har sagt till varandra någonsin. Så mycket roligare och mer inkluderande det hade varit om det under bilden stått "Jag lurade honom in i föräldraskapet. Det kändes enklast så. Och nu är han fast HAHAHAHA" Fler saker som inte är naturliga, men ganska fina: att förvara julepappret i vagnen. Nu går vi över till mormor och morfar. Först hämta kassarna. Snart ska jag säga vad som låg i det här paketet. Ledtråd: ni kan ALDRIG gissa. Han är så förtjust i henne. Ansikte ska ideligen läggas mot ansikte. Det är väldigt mycket samtycke tillbaka. Och sen kom tomten! En riktigt bad santa hade vi i år. Bad, men good. Nyklippt, hemmaklippt lugg. Jag stylar bort amatörandan och låtsas som ingenting. Vad jag gör på julafton: Filmar de två till höger när de får saker de inte hade förväntat sig. Sen sitter jag och tittar på klippen som en tanttönt. Och om ni undrar så har jag klippt honom också. Och det gjorde ont. Inte i hårstråna men i mammakänslan. Min sista bebis, det sista fjuniga flyget. Bortsaxat och förpassat till historien. Raderar mental bild. Stålsätter mig. Ingenting har hänt, han ser bara ut som om han ska ta en taxi till flyget för att ta sig till jobbkonferens i Lübeck. Ibland förväxlar jag mina två senaste bebisar. Särskilt nu när den minsta har samma frisyr som sin närmaste bror. Men på den här bilden ser det ut som att han också ska till Lübeck. Alla kommer lämna mig för Lübeck! Och Joachim kommer bara tycka att det är roligt, för i Lübeck kan man köpa julpynt. Blöja och skojsigt diadem. Uppklädd á la Dagg. Mamma ville ha en "hård slickepott" och jag vet inte vad det är. Kanske ville hon ha en sån där lång smal i rostfritt som man smeker ut tårtfyllning med? Men vad heter en sån? Nu vet jag. Vet ni? Svaret finns längst ner i inlägget. De fick mööööörtj och blev glada för det. I det stora paketet låg en kundvagn. Och det var ej en dum idé. På tal om ingenting annat- Del 1: HÄR finns min juldagskolumn som handlar om att vända hem eller bort eller rakt in i pisset. På tal om ingenting annat- Del 2: HÄR kan ni se vems text som var den mest lästa 2019. Bli inte förvånade om det var min. För det var det. HÄR kan ni läsa den texten. Innan Kalle sprang vi över till sysslingskapet och lämnade paket. Snön låg vit över taken, endast svanarna i den helt öppna viken var vaken. Det där är MINA Blankens. Hon går liksom och släpar sönder klackarna som ett annat emo på Kalmars gator. Skaru låna mammas märkesskor så får du lyfta på fötterna. Ungdomen, så TAPPAD. Nu tänker ni säkert "Åh, så julvacker hon är." Och jag kan bara hålla med. Inte för att skryta, men alla mina barn satt så här och tittade på Kalle. Vi behövde inte ens hota, locka eller muta. Inte för att skryta, men det här är mitt syskonbarn. Och hon låter hälsa att svaret på "hård slickepott" är palett! God fortsättning alla underbara läsare. Ni är det finaste jag vet. Om ni även vill vara underbara lyssnare så kan ni klicka HÄR och avnjuta två avsnitt av Föräldraliv i P4. En del av er älskar ju min far. Och det blir faktiskt inslag av honom. Det var era ömhetsbetygelser som drev mig till att sälja in honom till Sveriges radio. Så varsågoda ska ni vara!
