Den här utsikten har fläkt ut sig många gånger i bloggen, och fler lär det bli. Den är så utsökt utsiktsunderskön, alltså utsiktsmässigt. Det självklara är ju att tycka att utsikten åt andra hållet, mot det glittrande havet och öarna och Öland i horisonten, är bäst. Men jag tycker björken. Tänk om hon bara kunde sära lite mer på benen så att jag kan sätta upp en hängmatta. Men jag älskar henne ändå. En gång när mammas pusse åt bröd och var söt. Trots mammas saxhack i huvudet.
