När man vaknar på morgonen så är gräset vått och varje morgon när jag vaknar så minns jag att jag har ett syskonbarn. Hon heter Dagmar men vill kallar henne för Dagg eller Dagge eller något av de runt sjutusen andra namn vi uppfinner tillsammans när vi skickar söta bilder på henne mellan varandra. Idag för ett år sedan stod jag ute på gatan klockan 05:11 i knut och blottad hårbotten. Snart kom en bil från Skaftnäs och plockade upp mig. Tolv timmar senare glittrade eftermiddagsdagg i gräset runt sjukhuset, skulle jag skrivit om jag var poet. Men poesi är överflödig när man tittar på hennes lilla öga som undrar vad det vad som hände. Du föddes Dagmar! Och nu finns du! Och här är din familj. Jag är inte med i den, för de här två är viktigast. Och sen kommer väl mormor och morfar och Babblarna och fjärrkontrollen till Apple-tv. Men sen kommer kanske jag, och det är så taget. Älskar dig till till månen och vidare ut i universum och tillbaka till daggen på min gräsmatta. Det värsta jag vet är en mosterpoet, men du är söt som kaksmet. Grattis på födelsedagen älskade unge.
