Jag började skriva på det här inlägget, Bebislivet, för någon vecka sedan eller så. Alltså, jag minns att jag träffade en ettåring när jag var ganska tidigt gravid förra våren. Jag minns att jag då tänkte "Herregud, hur orkar hon?" om mamman som sprang efter sitt barn. Ryggen krökt och armarna utsträckta, eftersom när man har att göra med ettåringar så kan man inte lyxa till det med att gå upprätt. Man måste vara nära händelserna. Och då springer man krokryggad genom tillvaron. Ryggen rätas med fördel ut när barnet fyllt tre. "Var inte bakom gardinen." "Vad sa du?" "Jag sa, var inte bakom gardinen" "Varför inte?" "Den kan ramla ner" "Det tror jag inte" "Titta så söt jag kan vara när jag tittar fram såhär, det kan du väl ändå inte motstå?" "Nej, det är svårt." "Just det" "Men du kan väl ändå vara försiktig, jag är rädd om gardinerna." "Men JA" Vi gick på utvecklingssamtal. Och om man med utveckling menar dra en jordglob över ett bord, välta en papperskorg, klämma fingrarna i en skåpdörr, suga på lärarens nycklar, suga på mammans nycklar, gråta för att man inte får dra en jordglob över ett bord, gråta för att man inte får välta papperskorgen en biljonte gång. Om man med utveckling menar de här sakerna, då är han färdig nu. Utveckling klar. Långa korridorer. Om femton år får du också gå i dem. "VAD gör du på rökbordet?" "Ah, vilket lustigt missförstånd, du förstår jag trodde att det var ett stökbord, tänk så knasigt det kan bli." Och så tre bilder att illustrera förmiddagen. Tigga fil och müsli från stor sked. Hälla ut pappas spel på golvet. Nu kanske ni undrar varför ett sådant står framme. Jo, det ska jag tala om. I fredags kväll såg vi film (Three billboards, bra, se den!) och i lördags tyckte jag att vi kunde spela ett spel. Visst är jag gullig? "Noll till hundra!" "Neeej, inte noll till hundra, vad som helst men inte det" "Men hämta ett spel då" Och så kommer han upp från källaren med nåt fem i rad som man bara spelar om man sitter inlåst i en låda och det regnar eld utanför. "Du är ju helt sjuk, jag kommer skriva i bloggen att du hämtade fem i rad" Och på tal om fem i rad. Den här femman i vår rad, han är inte tråkig att vara med precis. (Och ganska ofta är det noll till hundra.)
