På mors dag fick vi först fika hos Joachims föräldrar. Joachims kusin Jacob hade kommit hem efter sex månader i Rwanda. Jag roffar åt mig platserna nära unga människor som om jag tror att den smittar av sig. Åldern. Jacob berättade om maten och människorna och alla upplevelser. På bilden berättar jag om vad jag tror hände när Nederländerna blev diskade i ESC. Så vi pratade om lite olika saker vi varit med om i våra exakt lika spännande liv. Sen körde vi mot Skaftnäs. Mamma fick ett par linneshorts och en blus som passade på första försöket. Annars har vi en fin tradition att jag köper för små kläder till henne och så måste hon ha modevisning för alla vid bordet och sen byter jag kläderna. Hon fick också en solros eftersom jag är inne i en period då jag tycker att det är det bästa man kan ge bort. Själv vill jag ha vin i en sån där guldig påse. Kolla på den här då!Tar sig fram på underarmarna som en militär i en hinderbana och håller på. Mammorna och döttrarna och en dotterson. En annan tradition värd att nämna är den där mamma håller förhör om sådant hon slitit upp ur ett dike. "Det lila är i alla fall ljung", sa jag och det var fel så då dränkte jag mitt botaniska bottennapp i ett glas vad helst jag hade närmaste till hands. Se vem jag hittade i fönstret, eller var det hon som hittade mig. Jag och han i den mest reglerade syrenbersån sedan bokstaven å. Så fort den får för sig något är pappa där och hugger. Ibland bara vrålar han ner den till en dystopisk fläck och man undrar vad som hände. Var det något bersån sa? Men då förklarar pappa att man måste göra så med bersåer, annars lär de sig aldrig. Och i något år framåt eller så sitter vi blottade och får låtsas att vi befinner oss i en syrenberså. Det var något med vatten han inte fick göra. Så svårt att låta en boll bara vara. Sällan sedd så han passade på med systern han bara får ha ibland. Och när vi kom hem satt en ung kråka på en stol och såg på oss. Flyga kunde den inte. Hoppa gjorde den lite halt sådär. Vi bjöd den solroskärnor och Kalmarkorv. Den åt ingenting men lät oss komma nära. Sedan valde den att hoppa upp på ett fönsterbläck och kunde inte komma därifrån. Tacksam för hjälpen kan man inte säga att han var. Han skrek som en syrenberså som inte längre är, sedan hoppade han halvt in under studsmattan, över våra huvuden skrek föräldrarna på oss.