I natt hade alltså en dotter övernattning med tre kompisar. Jag somnade vid midnatt till ljudet av upphetsat prat. Som vanligt vaknade det minsta barnet hostande missinassen. Klockan sju på morgonen började en fyrklöver fjortonåringar sminka sig med borstar och små askar över hela hallen. Avslutningen började klockan 10:30, så ni förstår att det var bråttom. Joachim skjutsade killarna till förskola och skola, jag väckte den andra dottern som blivit förkyld under natten. Snabbdusch med lite rakrafs på smalbenen. Hoppar i kläder våt och sticker bort till en vän som ska skjutsas till tåget. Lämnar äldsta dottern med uppmaningen att vara redo med plattång när jag kommer tillbaka om jag ska hinna fixa hennes hår såhär: Det kommer handla om minuter. Framme hos min vän ringer frisyrdottern och säger att jag måste köpa present till hennes fröken. "JAG FINNER INTE ORDEN" är det enda jag kan få ur mig. Så här är det att vara mamma. Så här är det att vara mamma. Så här är det att vara mamma. Mantrar jag i bilen. Orimliga förväntningar i elfte timmen och inget tack. Det är mitt livs melodi. Kör till tåget, kör till blomsteraffär, kör hem, bränner mig förtvivlad på plattången medan jag lockar hennes hår exakt som på bilden. Cirka. Få iväg andra dottern till skolan. Hon har glömt att äta frukost. Nu vill jag sjunga dig omilda bannor. Skjutsa fyra flickor till avslutningen. Hem igen och jobba, äta lunch med Joachim och sedan snabbcykel till mellanbarnens avslutning. Fryser på grund av fåfäng outfit. Hem igen. Paketavi i brevlådan, det är ena dotterns skolavslutningskläder. Utmärkt. Nu har vi tittat på matchen (det var straff) och laddar om inför middag hos vänner som alltid bjuder på goda saker. En ska börja sexan i höst, och den andra, som börjar tvåan i höst, är född i den här bloggen. Kallt, kallare, jättekallt.
