I julklapp 2017 fick Elin och jag en spa-dag på Kosta Boda Art hotel av mamma. Sen gick tiden. Men plötsligt så gjorde vi det bara! En vanlig vardag på senvintern, eller vad det heter, så att det skulle kännas extra värt. Och det gjorde det! Mamma retade mig mycket för det där med korta byxor och nakna ben. Och av den anledningen struttade jag runt en extra stund framför kameran. Jag tänker alltid på den här SNL-sketchen när jag ser bilder på mig, Elin och mamma. Three sisters! Min syster är så fin! Ett enda litet ynka inlägg har jag skrivit om hennes graviditet. Och ändå lät hon så här när jag frågade om jag fick lägga ut bilden ovan: "Nej, det får inte gå till överdrift." Men sen övertalade Jasmina henne. Mig behöver man aldrig övertala! Lånade fyra baddräkter av Jasmina. Tre av dem var som att sätta ett gummiband på ett radhus. Men den här rejäla saken från Seafolly funkade. Jättemycket tyg som täcker och kramar om skinkorna hela vägen. Den vegetariska lunchen. Låt den där potatisen aldrig ta slut. Om jag någonsin blir "en dumpad kvinna som måste sitta i soffan med något ätbart i en hink", så ska det vara det här potatismoset. Glass smälter, glass är för sött, glass isar i tänderna. Potatismos är för livet. På vägen hem genom den småländska skogen tog jag bilder från passagerarsätet och tänkte att jag kanske skulle bli fotokonstnär. Fast det är nog lite svårare än jag föreställer mig, för det här är det tråkigaste jag sett i hela mitt liv. Och det är därför jag bjuder er tre stycken, ni ska älska mig även när jag är mitt tråkigaste och leker att jag "fångar ljuset som slår genom trädkronorna."
