Den här helgen var så där som helger kommer vara sen när Joachim och jag blir stora.Ett barn på annan ort, ett barn på fest, ett barn hemma hos kompisar, ett barn med kompis i simhallen.Bara Joachim och jag och lille Vild. Men han är inte vild, jag bara älskar karaktären från Vilda bebin. När de är i rymden och lilla Vild bara ska falla färdigt först. Lilla Vild är alla barn överallt. Vad nästan alla barn överallt i hela världen vill mest är att göra färdigt. Ingen kommer någonsin in till vuxen på dennes jobb och lyfter honom i nackhåret och säger Nu kommer du. Ändå gör vi så med våra små. Om jag skulle tänka på alla fel jag har gjort med mina barn för att jag har behandlat dem som barn och inte som människor så blevo jag liggande den dagen.Joachim fick vara kvar i stan och göra det han tycker så mycket om: klä sig i avlagda träningskläder från Kalmar FF-åren och elda träd och kvistar som sedan ska bli biokol till odlingar. Tog med mig mitt allra sistaste barn och åkte ut till Dagmar. Vi tänkte att vi skulle göra Steg för steg* i Barometern medan barnen lekte. Men återigen upptäckte vi att man inte kan göra någonting kul när barn är med. Elin fick inte bada dinosaurierna och det skulle hämtas vatten och gås iväg och gå in och kan ni inte bara vara tysta, vad sa du Litteratur ett däggdjur? Nej, Natur ett däggdjur din idiot. Kan du läsa fyran igen? Efter en stund stängde vi in barnen med fadern och då blev det så välsignat tyst. Vi spelade färdigt, jag vann med tjugotre poäng, okej men ingen succé. Det viktiga är att jag slår Elin. Mamma är inget motstånd. Hur ska jag beskriva henne? Om mamma gick till ett kasino skulle hon bara hinna till garderoben, lägga alla sina pengar på golvet och utropa Ojsan!*Steg för steg heter numera Poängjakten men jag jobbar inte så. Jag tolererar inte namnbyten om de inte är motiverade till min förnöjsamhet. Jag skriver fortfarande in FSB när jag ska gå in på Swedbank och då kommer man till Swedbank men man kommer också till Ryska federationens federala säkerhetstjänst. Så den upproriska handlingen har inte åldrats väl. Jag säger fortfarande Växer istället för Blomsterlandet och ibland kan jag komma på mig själv med att sakna Obs! Jag brukade köpa hundrapack tamponger från Blåvitt. Se nu vad ni gjorde, nu saknar jag Blåvitt också. Mamma och pappa skulle äta middag i stan och lyssna på Taubekväll. Jag körde in dem i bilen efter att jag förvarnat mamma om hur vidrig den är på insidan med skräp och skit och bråte. "Du får inte klaga sen", sa jag. "Jag ska vara tyst, men då säger jag till dig nu istället: städa bilen."En kvart innan vi åkte sprang jag ut med en påse och skyfflade ner det värsta och dammade runt sporadiskt med snöborsten.När modern klev in i bilen sa hon ingenting om saken. Har man inget snällt att säga så kan man vara tyst, tänkte väl mamma när hon upptäckte att den ljuva känslan av förfasande inte stod till buds. På söndagen var det Allsvensk premiär. Kalmar FF tog emot Malmö FF, solen sken över åttatusen själar på läktarna och det var så förtvivlat nära en söt röd pinne. Is av april och hård nordlig vind piskade luggen under cykelfärden på bron över motorvägen. Och ändå landade den i pannan. Jag ska inte vara så hård mot håret, håret gör väl så gott håret kan.Ett stycke fyllt med prepositioner, varsågoda. Joachim går runt i logerna och presenterar dagens matchuppställning. Jag fick inte följa med. Om jag hade mig så skulle jag skryta med mig. Pixi. Finns det bättre litteratur? Ja, jo, det gör det väl egentligen. Men jag känner så mycket kärlek till formatet. Och henne.
