när barnen har flyttat hemifrån. Nu har Lasse fått lillas rum, lilla har fått storas och stora har fått mitt. Så nu sitter jag nere i källaren, mellan bastun och toaletten. Jag köpte ett fint skrivbord på Ikea igår. När jag står och svär mentala haranger för att jag inte hittar rätt hylla och rätt FUCK kommer en trevlig Ikeatjej gående. Hon ser ut att ha slutat och är förmodligen på väg hem. Hon är nära nu. Utgången är bara hundra meter bort. Nära, o så nära. "Jag hittar inte Liatorp" "Då ska vi se i datorn om vi kan hitta det. "Jag har redan kollat i datorn, skrivbordet finns inte med" "Då kollar vi i hyllorna där skrivborden ska vara" "Jag har redan kollat" "Här är det" "Men det såg inte ut så, det var enklare" "Möbler i samma serie brukar likna varandra.." "Men det HETTE Liatorp" "Är du säker?" "Ja, helt säker, det stod Liatorp" "Det var konstigt" "Oj, här är det, det hette visst Linnarp, där ser man" Nu går tjejen hem till sig. Med ett leende. Inte en suck, inte ett stön, inte så mycket som en ögonhimling. Så här ska bra service se ut. Hon hade egentligen slutat, hon kunde bett mig dra åt helvete och hänvisat till det faktum att hennes pass med tröga frågor är över. Men hon hjälpte mig, hon stod mig bi i en tid då jag var seg, efterbliven och påfrestande enträgen. Gulle dig Ikeatjej.
