Jag fick en kommentar på Instagram som gick ut på att informera mig om att Estée Lauder har gjort om sin, min, foundation "Double Wear light stay-in-place makeup." Att de har ändrat formulan och utseendet och antalet nyanser. Gick genast in och läste mer hos en brittisk skönhetsbloggare som trodde att alla fans av denna foundation skulle bli "thrilled". Men hon har ingen aning om hur ett vanedjur fungerar. Vår art vill inte HA förändring. Vi vill ha produkter som Clarins "Beauty flash balm" eller Elisabeth Ardens "Eight hour cream" och sen vill vi dö innan någon hinner få några idéer. Vi vill ha nyheter som är från fyrtiotalet. Min första tanke var "Hur kan de göra såhär mot mig? Efter all min obetalda reklam för denna produkt, alla hyllningar, allt vi gått igenom tillsammans. Hur kunde de inte fråga mig först?" Men så fungerar inte livet och skönhetsbranschen. De bara gör. Slutar med parfymer, ändrar förpackningar. Skoningslöst jiddrar de med våra badrumsrutiner, de asen. Nu måste jag börja om från början. Är jag "Warm porcelain", "Dusk" eller "Fresco"? Söndrad och splittrad i mitt hudkänsoliv, hudlös utan lätt- till medeltäckande pansar gick jag ner i källaren för att leka med mitt lilla barn. Och där. Mitt bland alla duplobitar, presentsnören, torra pennor, halshuggna sylvaniadjur och påbörjade teckningar hittade jag den här. Den lilla lilla provtuben som jag köpte på rean för många år sedan. Jag minns en expedit som tittade misstroget på mig när jag några år senare berättade om tuben. "De där är inte till försäljning." "Okej, men jag köpte den i alla fall, den låg i en sån där plastlåda på rean", sa jag och blev besviken på mig själv eftersom jag stod och förklarade mig för någon som antydde att jag skulle ha tjyvat den. Så istället för att gå ut tomhänt så köpte jag en stor tub. Och jag har aldrig tittat tillbaka. Men nu ska jag alltså tvingas blicka framåt? Jag undrar om Joachim har läst ända hit. Förmodligen inte. Han har ju förlåtande skägg där jag har Double wear.
