Någon gång i början av juli sparade jag ett recept. Limeglass. Lime är mitt bästa just nu. Jag brukar ha ett "mitt bästa" och sedan äter jag mig fördärvad på mitt bästa och plötsligt står jag mätt och illamående i mitt sämsta. Men just nu är lime mitt bästa. Lime får citron att kännas som brun banan. Limeglass ska jag bjuda mina sommargäster på! tänkte jag. Hemmagjord glass. Göra sig till. Imponera. Kanske. Men sommaren gick och våra sommargäster kom en lördag i oktober. Jag gjorde limeglass likafullt. I två till tre timmar skulle den stå i kylen. Sedan vi ätit grova lantchips och druckit bubblor, så som man gör när man är basic, sedan vi ätit middag som var getostlasagnen som jag inte har fått till sedan jag hade nybörjartur, sedan vi frågat vem som vill ha kaffe och vem som vill ha mjölk från en liten kanna så tog jag ut glassen och om du inte gissade att den var lös så är gissa inte ditt bästa. Den var lös till ungefär åttioprocent, så vi fick äta lite på de andra tjugo procenten och jag var hundra procent nedslagen och förbittrad. Tur att den var lätt att göra i alla fall. Tur att jag inte slant och spillde. Dagen efter tog jag en bild och gav glassen till en dotter. Myntan har vi odlat själva och den bara håller på. Du ville ha en myntaplanta men nu är du törnrosa och om någon vill komma hem till dig så måste de ta sig igenom MYNTANOch det var så namnet myntades.