Jag har ammat alldeles för lite, mindre än jag hade önskat. Och det är smakportionernas fel. När jag har introducerat de där mosade palsternackorna med tuttmjölk och smör så har mina barn inte velat ha mig mer. Inte för nattmål, inte för morgonmål. Helt mållöst har det blivit. Eller, vänta, trean ammade jag tills han var sju månader och fyran kunde jag fortsätta med tills han var ett år (eller? Joachim minns du?) Amning 2013. Amning julafton 2008. Jag förstår inte varför det måste finnas en debatt om amning. Antingen ammar man eller så gör man det inte. Varför man inte ammar är privat, eller så berättar man varför. Varför finns det två sidor? Jag har fått snart fem barn med en person som inte blev ammad. Han är lång och stor och stark och smart. Han är väldigt sällan sjuk och har vunnit allsvenskt guld i fotboll. Om amning är livsviktigt så är han en besynnerlig avvikelse. Vad jag har så väldigt svårt att förstå är hur uppmuntran till amning kan vara en kränkning för någon. Bebisen är där, den vill äta, brösten är där, de vill användas. Om allt funkar så är amning en så sabla fiffig uppfinning. Varför får personal på BB och MVC inte prata om detta utan att det uppfattas som kritik? Amning kan vara vidrigt och tortyr för vissa kvinnor, varför ska de lida? Jag vet ingen som tycker att man ska amma när det inte fungerar eller om man mår dåligt av det. Den här gången vill jag amma ännu längre. Jag vill helamma längre. Så vet ni vad jag ska göra? Jag ska vänta med smakportioner (men säg det inte till någon). Om bebisen inte går upp i vikt ska jag genast ställa mig att koka potatis och morot. Amma amma amma. Alltid ha maten redo. Alltid har första tjing på bebisen. Aldrig behöva ha med sig pryttlar. Nu vidare till nästa ämne. Amning och alkohol. Jag gillar Agnes Wold, det gör jag verkligen. Råd ska vara evidensbaserade, absolut. Men herregud så skönt det var med Mia Ahlberg, ordförande i Barnmorskeförbundet, i Opinion Live igår kväll. Amning och alkohol handlar inte om att gin och tonic sprutar ut genom bröstvårtan. Det handlar om att sinnena ska vara skärpta. Hos alla som ansvarar för en bebis. Mamma, pappa, mormor, farfar, kusin eller kompis. Jag älskar vin till maten. Ibland känns vin till maten som spricken över själva livs-I:et. Men är det en uppoffring för mig att inte dricka som gravid och ammande? Nej, inte det minsta. Och om jag skulle dricka så lite som ett glas vin när jag har varit helnykter i nio månader så skulle jag bli som Reine Brynolfsson i Black Jack, med en bebis under armen. Och om vi går tillbaka till detta med forskning och bevis och fakta. Absolut ska inte statliga myndigheter eller vårdpersonal förmedla felaktiga råd. De ska aldrig, aldrig någonsin, moralisera eller "tycka" saker. Tycker gör man hemma, på jobbet är man professionell. Men du och jag, som individer, har den fulla friheten att lita på vår känsla. När det gäller djuriska insikter som näring, sex, hot, våra barn och annat så måste vi få lyssna inåt. Lyssna inåt, vad är det för väggord i inredningsbutiken, men ni förstår hur jag menar. Om forskning skulle visa att sex i ögonhålan gör att du lever längre så skulle jag även fortsättningsvis låta bli visuellt knull. Jag tror att amning är det absolut bästa för ett nyfött barn. Därför anpassar jag mig efter den känslan. Min känsla. Därför kämpar jag på varje gång med blödande bröstvårtor trots att jag gråter samtidigt som den jag älskar mest gör mig så illa med sitt sug. Jag gråter och blöder och ammar och det är alltid värt det. För mig. Och slutligen: självklart ska vi fortsätta ge varandra råd. Man ska bara tänka på två saker: Den som ger råd ska lägga fram dem på ett snyggt och ödmjukt sätt, det gäller särskilt om råden levereras oombedda. Den som får ett råd kan göra med det rådet precis som hon vill. Stoppa in det i ögonhålan tillexempel.
