Jag fortsätter att plåga mig själv och Jasmina med bilder som visar hur vi hade det i Kosta. Den här bilden är tagen strax efter incheckning. Ska vi kalla den Sida 1? Igår gjorde jag radio tillsammans med Jonatan Unge som med emfas ifrågasatte att jag skrivit en enda sida på min "skrivresa." Men det gjorde jag, ett första utkast blev klart. Trots allt mys som fanns runtomkring, som pockar och lockar och alldeles intill sitter Jasmina och läser forskarrapporter. Vi skulle så lätt bara kunna strunta i allt, lägga upp förljugna laptopbilder och koncentrerade pannor för att sedan kasta oss ut i blå glasig spa-miljö (eller det kunde vi inte eftersom pandemin gör att spa-avdelningen var upphackad i tvåtimmarsblock, vilket gjorde att när det var var dags för våra två timmar så spa:ade man så hårt och intensiv-njöt våldsamt.) Vi kunde ha lallat bort de fem dagarna och sedan stoppat in glasig shopping och ett berg av nattsvart ångest, min, i bilen och åkt hem. Men nu är det alltså bevisat: jag skriver bättre och mer disciplinerat på ett hotell med njutningsfull lockelse än hemma i soffan. Helt enkelt därför att jag dras mer till disk, städ och tvätt än till rofyllda, renande hälsofrämjande aktiviteter. Ska vi kalla den här Sida 2? Ibland tänker jag att mina fötter inte är så himla stora. Mina fötter är väl ungefär samma storlek som de flesta andras. Sen ser jag bilder som denna, där tårna näppeligen ryms i rutan. De bara fortsätter, det är en skrämmande syn. Du är lång, säger folk, som för att trösta. Men jag är inte tre meter lång. Jaja, något för wikifeet att suga på, både bildligt och bokstavligt. Detta var grej ett. Grej två är veckans kolumn handlar om Meghan och Harry. Grej tre är att vi har haft premiär! Vår podd Skugge och Wollin finns överallt där poddar finns och ni får hemskt gärna lyssna, det är det den är till för.
