Gurgin Bakircioglu kommenterar på Instagram, apropå gårdagens kolumn: "Beklagligt att du inte hört eller läst mina poänger och istället ser det här som en attack mot dig. Mina åsikter i punktform för att du ska förstå min utgångspunkt: Vi måste bygga våra val på fakta och inte gamla vanor, 15 000 forskare från 184 länder går ut med att individuella åtgärder som krävs för att motverka klimatförändringar där de nämner begränsning av mänsklig reproduktion. Vi ska inte barnshejma, men frågans samtal måste syrsättas. En skapt människas liv är mer värt än ett oskapt barn, kan vi skaffa barn på andra sätt? Tex adoption. Människorna är inte kronan på verket. Antropocentrismen är ett hot mot allt levande och denna planet. Det bästa som den här världen har kommit fram med är ju inte människan. Vi måste omdefiniera kärnfamiljen. Vi är många som tror att vi inte behöver en avkomma som en garanti för att vi inte blir ensam i slutet av livet. Svar: Tack för sakligt och snyggt svar. (Lite synd bara att du på Instastories kände dig nödgad att skriva "Malin Wollin på Aftonbladet anstränger sig för att missförstå allt jag har sagt." Jag jobbar inte så.) Att en människa vill föda barn är inte "en gammal vana." En gammal vana är att tro att man måste ha ägg när man gör köttbullar för att färsen ska hålla ihop. Att vilja bära och föda barn är biologi. Jag vet inte riktigt vad du menar med "frågans samtal måste syrsättas." Jag tycker ju inte det. Att frågans samtal måste syrsättas. Helt enkelt eftersom det är en uppoffring ingen människa ska behöva göra. Inte den som vill ha ett barn och inte den som vill ha elva. För vem ska dra gränsen? Du? Jag? Staten? Kina? Klimatforskare? Helt enig med dig i att det inte är synd om oskaffade barn. Inga små själar flyger omkring i universum och undrar varför de inte får komma till jorden. Adoption är en oerhört komplex fråga som jag inte har på fötterna att ge mig in i. Hänvisar till dem som har tolkningsföreträde i frågan. De adopterade. Den här punkten är vad 98 procent av alla mejl har avhandlat. Att människorna inte behövs på jorden, att vi inte är den enda arten, att vi inte är den bästa arten, att jorden skulle må bra om vi försvann. Jag instämmer. Även om jag vill lägga in en passus om djurens godhet. Djur är inte elaka och manipulativa och destruktiva därför att de inte har den intellektuella kapaciteten. Om en räv hade förmågan att tvätta pengar i Swedbank så skulle den göra det utan att blinka. Djur är inte goda. Och jag är trött på smutskastningen av mänskligheten, ha lite tilltro, människan är ett fantastiskt djur. Jag är människa och skriver utifrån människans perspektiv. Om jag inte brydde mig om hur det går för människan som art så skulle jag kanske ha en annan vinkel i min text. Jag vet inte om vi måste omdefiniera kärnfamiljen. Ibland är ord viktiga, ibland inte. En familj är en familj oavsett vad de vuxna tar för beslut, oavsett vem som är förälder till vem. Och när det gäller din sista mening så rymmer den så många tankar. I min släkt har vi haft många barnlösa personer och de har varit så älskade och omhändertagna in i det sista. Men alla får det inte så på slutet. Det finns så mycket ensamhet. Så många gamla som sitter ensamma, även de som har barn. Jag har full respekt för dem som ser barn som ett sätt att undvika att dö ensam. Slutligen: Jag ser inte dina åsikter som en attack mot mig. Jag tror inte att du önskar mina barn ofödda (då måste du nog träffa dem först.) Min kolumn är heller inte en attack riktad mot dig. Du fick helt enkelt bli poster boy för den grupp människor som tycker att vi ska lyfta frågan om minskat barnafödande för klimatets skull. Vilket jag alltså inte håller med om. Aldrig. Oavsett hot, oavsett mörker, oavsett framtidsutsikter. För utan barn, ingen framtid. P.S. Här har jag skrivit om hur vi lever våra liv i vår familj. Jag är beredd att göra alla uppoffringar. Förutom denna: Det bästa som den här världen har kommit fram med. Kronan på verket.
