Jag lyssnade på ett inslag i Studio Ett om skolor och hur de har tagit itu med säkerheten sedan händelsen i Trollhättan. Skolor ska vara öppna. Samhället ska vara öppet. Vi ska inte anpassa och begränsa våra liv på grund av terrorister och det gäller väl alla terrorister, eller? Risken att bli mördad på sin skola måste vara så låg att den inte ger utslag någonstans. Psykisk ohälsa, mobbing, ekonomisk utsatthet, missbruk, ensamhet, självmord, sexuellt förtryck, cykla utan hjälm, få paddnacke, näthat, ätstörningar. Sådana saker tänker jag på när jag tänker på barn i skolan. Att någon ska komma in och hugga dem med svärd tänkte jag på den dagen, sedan gick det över. Vi ska inte stänga in oss av rädsla för en förmodad hatisk mördare eller annat outtalat hot från utsidan. Skolans terror är redan där och den pågår hela tiden, varje dag. Ska vi ha larm, vakter, lås och koder på våra skolor? Hur skyddar vi då eleverna när de har rast på gården? Höga stängsel med virad taggtråd på toppen? Vakter i höga torn som skjuter alla som kommer in på skolan i kamouflagebyxor? Givetvis ska personal på en skola säga hej till personer som de inte känner igen och fråga om de söker efter någon särskild. Men det är också den enda typ av säkerhet jag efterfrågar.
