I morse vaknade jag av mig själv klockan 05:20. Klockan var ställd på 05:30 och tänk ändå så skönt att slippa bli elektronikväckt i den djupaste mörkaste vrålsömnen. Jätteskönt. Tills man öppnar ögonen och det brinner i ögonköttskanterna. Vad enkelt det kommer bli att vara vacker i rutan, tänker man, jag, och pressar kyligt vatten med pek- och långfinger mot stackars porösa ögonhuden. Jag noterade att Trump hade fällts på samtliga punkter och tänkte att Trump är en snackis, men nu ska vi prata om presenter till pedagogerna. Inslaget finns en timme och nitton minuter in i sändningen härSkolan ska vara avgiftsfri, och det är den, men det är den inte. Alldeles strax slutar ett av mina barn nian och då är frågan om folk kommer hänga blommor och nallar på sina barn och om vi ska göra det så att vårt barn inte blir ensam utan. Allting kostar, allting är så dyrt. Presenter till pedagogerna är den lille lille posten. I sammanhanget. Och sen kommer studenten. Livets dyraste näst efter bröllop och märkesbarnvagn.
