Statens medieråd har tagit fram en serie bildkort som är tänkta att användas hos BHV att diskutera och resonera kring. Varför? För vems skull? Sedan min bebis föddes har jag haft dåligt samvete. Jag har faktiskt tänkt blogga om detta, att jag har dåligt samvete varje gång jag inte är där och tittar på honom. Varje gång jag diskar och han sitter i babysittern och ser på mig. Varje gång jag tittar på tv och han ligger i sitt babygym. Varje natt när vi släcker lampan och han ligger där med öppna ögon och undrar vad som hände. Jag har till och med tackat nej till ett fantastiskt jobberbjudande, därför att jag inte vill missa tid med mitt barn när det är litet. För att jag ska sitta här och möta hans blick varje vaken stund. Och som lök på laxen ska jag alltså titta på omyndigförklarande kort på BHV? Vad är det vi ska diskutera kring? Att mitt barn blir en apatisk och känslokall massmördare som klipper svansarna av dansmöss om jag inte tittar upp från min skärm? Hur mycket tror Statens himla medieråd att föräldrar tittade på sina barn "förr i tiden"? När alla var bönder och jobbade och slet från gryning till kvällssol? Föräldrar i alla tider har tittat åt andra håll, på sin hässja, in i kakelväggen under spisfläkten, på sena Rapport på gammel-teven. När jag väntade mitt andra barn ville jag vara med i föräldragruppen hos dåvarande BVC. Sen ville jag inte det. Hos barnmorskan nästkommande besök förklarade jag: "Jag klarar inte av att se höggravida kvinnor röka i pausen, jag blir ledsen." "Ja Malin, vad ska vi säga till dem?" utbrast barnmorskan uppgivet. "Att sluta? Att de skadar sin bebis?" "Mm" "Men vad säger ni till dem?" "Att deras barn riskerar att ha låg födelsevikt" "Och vad säger de då?" "Skönt, då gör det inte lika ont att föda" Men kan inte råda bot på vuxna människors dumhet. Och om BHV inte ens vågar tala klartext kring rökning under graviditet, hur ska de då klara av att gå in på mobilanvändningen? Tusen gånger om dagen funderar jag över vad min bebis tänker när han ser mig titta i min mobil. Men sen tänker jag att jag elva miljoner gånger om dagen ligger och tittar in i hans ögon, skrattar med honom, byter hans blöja, pratar med honom, ammar honom, sjunger för honom och älskar honom med hela mitt ansikte och alla miner det rymmer. Jag tror absolut att föräldrar tittar för mycket i sina mobiler och plattor, jag ska inte trivialisera ämnet helt och hållet. Men var är forskningen som visar att det faktiskt är skadligt för barn? Jag som kolumnist och förälder kan tycka vad jag vill, saluföra vilka åsikter som helst (inom lagens gränser), men BHV ska bara förmedla sådant som det finns evidens för. De ska inte lägga fram ett kort som föreställer en förälder som tittar i sin mobil när barnet leker i sandlådan och fråga "Vad tänker du om den här bilden?" För vad i hela friden ska man svara på det? Och framförallt: Vad ska det vara bra för? Vad har ni för tankar om det här?
