Idag blev det stressigt utan förvarning. Gillar inte de dagarna. För det mesta vet man ju kvällen innan "imorgon blir det stressigt som faen, men nu är jag förberedd." Idag visste jag ingenting förrän STRESS. Men jag hade en målbild. Om jag klarar av allt jag ska klara av innan lunch så ska jag göra min älskade tomatpasta och titta på Judge Judy. Jag älskar mitt liv! Vill ni ha receptet? Koka spaghetti väldigt al dente. Nu är ju detta tagliatelle, men det är fel, tagliatelle passar bäst till krämiga såser. Fräs schalottenlök och vitlök i lika delar smör och olivolja i någon minut. Ös på med salt, svartpeppar, oregano, lite vinäger och lite flytande honung och låt det gifta ihop sig vid första ögonkastet. Häll över kvalitetstomater krossade på burk. Låt puttra upp. Blanda sedan i pastan och låt den suga åt sig av allt det ljuvliga. Avslutningsvis klipper du med sax en mozzarellaboll i trettio bitar, saltar och svartpepprar. Och så kronan på verket: ringla olivolja över osten, eftersom olivolja inte är olja, olivolja är världens godaste krydda och livets elixir. Klart! Leta upp Judge Judy på Sjuans play och njut din bästa lunch någonsin. Detta är en så himla fin del av mitt jobbliv. Här kommer baksidan: "Sök hjälp ditt jävla pyscho! Idiot, självhatande kräk! Flytta till Afrika ditt äckel" Mejl angående veckans kolumn. Så trevligt. När äldsta dottern kom hem gick vi in på Flashback och läste tråden om mig och denna text. Det var lite fitta hit och dit, och man kanske inte ska visa sina barn hur hatad man är, men det var en rolig stund.
