Veckans kolumn handlar om ett barndomsminne. Bland annat. Jag minns det så väl. Hur jag tittade på de mörkhåriga systrarna som tog en liten paus från heltidsarbete, barnbestyr, gårdsbestyr, matlagning, städet, tvätten och allt det andra. En liten liten paus på den soliga söndagen. Sen tillbaka till allt det slitiga och jobbiga och träliga. Detta var lyxen för dem. Och om det var lyxen så var det ju bara för bedrövligt. Tänkte jag. Kanske minns jag så väl därför att det var då mamma satt ner? Min mamma sitter aldrig ner. Det är därför hennes rumpa är hård som sten. Det är därför min rumpa är som havet. Det är därför min rumpa är som att sätta sig i en vattensäng. Fast det är jag som är vattensängen. * Jag har fått otroligt många mejl. Bra mejl. 77 procent är positiva och fokuserar på garagebudskapet i texten. 15 procent hatar mig. 8 procent vill berätta att det heter brysselkex.
