En tanke till alla föräldrar som har barn som inte vill gå till förskolan på morgonen. De är så sluga, de små. De har roligare än alla vuxna som måste gå till sina jobb med surdegskonflikter, trälig lunch och bristande feedback. De har så snälla dagar med sina kompisar och sitt leta ekollon i skogen och sångstund och sitta på potta på rad. Och ändå. Barnen gråter. Mammans hjärta blir till sten, exploderar och pulveriseras för vinden. Hon lämnar förskolan med händerna i fickorna, huvudet nerkört mellan axlarna och sorg. Samtidigt, i lokalen hon nyss lämnade: "TRALLALLALLLALLALLALLALLA NOT A CARE IN THE WORLD" Det var år sedan yngsta barnet grät vid lämning. Men det är klart att han hellre vill vara hemma. Då slipper man klä på sig och gå ut om inte annat. Den där jobbiga hallen, usch, när man skulle kunna vara kvar i mammas och pappas säng, glida runt i pyjamas hela dagen, fulsuga på nappen när ingen ser och spela storasyskonens Super Mario utan att behöva vara två. Barn vill stanna hemma, det vill vuxna också. Släpp sorgen mammor. I morse låg vi kvar, han och jag, och tryckte våra ansikten mot varandra. "Jag har inte slutat med napp" säger han. "Nej, jag ser det" säger jag. Mys och gos i fem minuter till. "Nu måste vi gå upp så att vi inte kommer försent till dagis" "Men ååh, när ska jag INTE gå till dagis?" * Igår var hela nyhetsflödet satt på undantag till förmån för en enda nyhet, den om att högstadieelever inte duschar efter idrotten. Men herregud, är detta verkligen viktigt? tänkte jag för mig själv. Studio Ett, P1 Morgon, alla tidningar. KOM IGEN. Sedan skrev jag en kolumn om det för säkerhets skull. Krispig vit skjorta från Haléns, halsband från Blankens och litet örhänge från H&M. Hår, utsläppt i en vågig dröm. Sekunden efter bilden togs åkte allt upp i en "fashion messy hairbun" som ser ut som en skabbig rova i ett geggig plätt hos Kristina och Karl-Oskar.
