Malin Wollin
Jag är Malin Wollin. Jag skriver. Kolumner, blogg, böcker, artiklar. Jag bor i ett radhus i Kalmar med Joachim och fem barn som är födda -02, -04, -08, -13 och -17. Det bästa som finns är att sitta på en grönt inbäddad altan och äta middag, bada i havet, läsa bok, sjunga med i låtar i en tonart som jag egentligen inte mäktar med, lyssna på barnens prat och dricka perfekt doserat kaffe till P1. Och skriva. Men det är också det värsta som finns. Det är en kamp, och den kampen ska utspela sig på Femina. Ni sitter på första parkett och har det bra.
Annons

Faktiskt så

Joachim gjorde påskbord.

Om jag var en kvinna som hade lätt att känna sig värdelös så hade jag känt mig värdelös ställd inför det faktum att jag inte går ner mig i traditioner och högtider.
Men jag lever med en man som tycker att det är viktigt och roligt och värdefullt.
Dessutom är vi båda äldsta barnet; vi samarbetar inte så bra. Jul och påsk är Joachims domäner. Jag lider inte av det, jag känner mig frigjord och modern. Om priset jag betalar är att mina barn minns sin barndom med en mamma som inte hade det bästa receptet på köttbullar så får det vara så. Någonting vill jag så klart gärna att de skryter om. Kanske att mamma hade de mest underhållande utbrotten? Jag tar vad jag får. Jag är den jag är.

Annons

Annons

Och eftersom de inte smakade på detta så blir heller inte den vegetariska silltårtan ett minne.

Men det blir den för mig!

Jag minns de små runda älsklingarna av tångkaviar och hur de rullade på tungan. Sältan från havet, krispigheten från rödlöken, krämigheten från färskosten, syrligheten från det lilla nackvridet av citron.

Nu kanske ni tycker att min påsk är lite väl inzoomad, och det kan väl hända. Att det är så.
Men om ni vill läsa om den utzoomade blicken på teves bild av lantlivet så kan ni alltid klicka här

Annons

 

5 kommentarer till “Faktiskt så”

  1. Isadora skriver: 8 april, 2021

    Yes! Barnen tackar mig ofta för att vi bor i stan, särskilt när vi har hälsat på kusinerna på landet.


  2. Sara skriver: 8 april, 2021

    Landet för mig när jag var liten var när vi åkte och hälsade på min moster som bodde med sin man på en grisgård. Det luktade rätt illa och det var flugor överallt. Det var också att gå längs med grusvägen och leta efter smultron men det var typ en vecka på sommaren. Resten av tiden var det mest lerigt.


  3. Ulrika skriver: 8 april, 2021

    Bra krönika i AB!
    En annan vinkel; jag växte upp i ett typiskt villa/radhusområde, spenderade skollov hos släktingar på landet och älskade det. Blev någorlunda vuxen och flyttade till lägenhet i Stockholms innerstad, älskade det. Efter nästan 20 år där började jag längta till landet igen. För 15 år sen köpte jag ett torp på landet, verkligen ute på vischan, och jag älskar det. Men det är inte lätt! Jag måste skotta snö, fälla träd, hugga ved, städa hönshuset (hönsbajs kan verkligen stinka!), kitta fönster, måla torp och hönshus ca var 5:e år, beskära buskar, klippa gräsmattan, rensa hängrännor och jag kan nämna ännu fler grejer som är ett jäkla jobb. Men jag älskar när livet inte är lätt, älskar att bo på landet. Glädjen över att behöva gå en bit till brevlådan och att hästar gnäggar åt mig på vägen dit. Lyckan över att jag kan plocka mina egna örter och kryddor, hämta hallon och ägg till frukost, kunna vara naken i min trädgård utan att någon kan titta. Nä, livet på landet är inte lätt, men åh så härligt!


  4. pa skriver: 8 april, 2021

    Smaskig macka! Är bara du vegetarian i familjen?😄


  5. Bippsan skriver: 10 april, 2021

    Vi har alla vår vinkel och vårt sätt att se på saker. Livet på landet är – för mig – behagligt och bra. Jag har bott riktigt lantligt under lång period och älskade det. Som att gå till brevlådan och hämta posten, heja på kvigorna under det ljusa halvåret. Lugnet. Fågelkvittret, åh fågelkvittret på våren! Spelade in det och spelade upp för mina kollegor (stadsbor) de häpnade ”var har du hört det där?!” Hemma på min gård på landet. Och jag vet barn som har älskat sin uppväxt på landet. Men, som sagt, allting har sina sidor och Malin skrev om sin uppfattning. Mandelmanns tror jag är så äkta man kan vara. Faktiskt. Att de inte sköter hela sin gård själva det förstår man väl?


Dela på:
Annons
Laddar
https://malinwollin.femina.se/barnuppfostran/det-ar-jag-som-ar-vattenliket-i-vassen/