Varför kan man aldrig bli klar i tid när man ska hålla kalas? Därför att: om man har hundra timmar på sig så ser man till att det tar hundra och en timme att ställa iordning allting. ÄR DET EN SJUKDOM ELLER ETT TILLSTÅND ELLER ETT KARAKTÄRSDRAG ELLER HUR ÄR DET FATT? Förr om åren beskyllde Joachim mig för att medvetet försätta mig i omöjliga situationer bara för att få hamna i den där destruktiva "FAN DE KOMMER JU NU!"-känslan. Exempel: Inse att man ligger bra till tidsmässigt och få för sig att baka ytterligare en sorts kakor en timme innan gästerna kommer. Jag tror inte att jag har gjort så sedan han genomskådade mig. Men det finns ju andra sätt. Personen på bilden har precis blivit klar i sista sekund eftersom hon bestämde sig för att tvätta väggarna innan gästerna kom. Ni läste rätt. Jag tvättade väggarna. För när gör man det? Det är aldrig aldrig aldrig en bra dag att dö och det är aldrig en bra dag att rengöra sina väggar. Handen på hjärtat, när tvättade ni era väggar senast? Jag försöker att inte tänka på alla ställen som aldrig blir sedda och därmed aldrig rengjorda. Det är en mörk plats. Men nog om min kropp. Om ni är ledsna för att ni precis har blivit varse att ni aldrig tvättar era väggar eftersom ni inte går runt och tänker på sjuka saker man kan göra med en trasa. Var inte ledsna. Svara istället på detta: När torkade ni golven senast? Gör folk det längre? Det var jättelänge sedan jag kom hem till någon som utropade "Jag har precis våttorkat, det är blött på golvet!" Har alla städhjälp nu eller hur fungerar det? Jag är emot RUT-avdrag eftersom jag inte tycker att det ska vara statligt subventionerat att någon kommer och tvättar mina väggar. Men jag ger mig inte in i debatten så ofta, kanske för att jag misstänker att alla utom jag har en firma som kommer hem och drar en trasa över flottiga husdelar. Fan att man ska ha ideal och aldrig bli av med dem. Okej, jag ger mig väl in i debatten dårå.
