Det hela är mycket enkelt. All amning är okej, överallt, hur som helst. För om vi ska gå in och pilla i vad som är okej så hamnar vi i ett sluttande plan. Det är okej att amma under en sjal. Det är okej att amma utan sjal, men då måste man vara försiktig så att inte bebisen kastar bak huvudet. Det är okej att amma överallt, men inte på finrestaurang. Det är okej att amma, men kanske inte barn över ett år. I alla amningsdebatter alltid och överallt så heter det att "man behöver ju inte fläka ut sina bröst". Vem gör det? Hur gör man när man fläker ut? Och vad i hela friden gör det någon? Amning kan vara enkelt och oproblematiskt. Särskilt om det är barn nummer tre eller fyra eller fem. Men att vara förstagångsmamma och amma publikt är många gånger väldigt svettigt, bökigt och nervöst. Man vill inte störa andra människor med sin bebis skrik, men man vill heller inte att brösten ska synas. Det ska alltså gå snabbt och samtidigt vara osynligt. Jag har ingen kärlek över till människor som inte utan förbehåll stöttar amning överallt, i alla former, med alla barn. Antingen är man mot oss eller är man med oss. Och vi lever i ett fritt land med åsiktsfrihet. Man får tycka att amning är äckligt. Men då kan man välja att tycka det tyst för sig själv, alternativt mellan skål och vägg tillsammans med någon likasinnad. Och om man ändå envisas med att blotta sina avslagna åsikter så får man räkna med hårt angrepp.
