Tove Lifvendahl skriver i sin ledare i Svenska Dagbladet om min kolumn den den 4/8. Wow, vilken unik och speciell spaning det där är. Apropå den franska våren 2017 skriver Tove: "Kan vi nu förvänta oss att Wollin intar samma ståndpunkt i det franska presidentvalet som inför det amerikanska? Att vi ska ha en kvinna som fransk president 2017, ”bara för att hon är en kvinna”?" Nej Tove, det kan du genast stryka från listan över saker du förväntar dig. Jag vill att Marine Le Pen ska bli president i Frankrike lika lite som jag vill att Yngsjömörderskan Anna Månsdotter ska bli statsminister i Sverige, kan du tänka dig? Mina poänger med texten var många, men den som kändes viktigast var denna: Om det nu inte är en kvalifikation att vara en kvinna, hur kan det då ha varit en kvalifikation att vara män i så förtvivlat många år? För om man påstår att det inte är så, att ingen man har fått makt bara för att han är en man, då har det alltså alla dessa gånger funnits en man som varit bättre än samtliga kvinnliga alternativ? Liksom vad är oddsen? Vilken skön kvinnosyn ändå, att bortse från att män har fått sina poster enkom på grund av att de är män. #imwithher
