Igår fyllde mitt allra mellersta mellanbarn fjorton år och idag går han den förhatliga hajken med kall och våt övernattning som hans systrar hatade. En kunde inte somna, en ringde dagen efter och hade gått vilse. Jag försökte visa respekt, höll god min, lät hennes far lotsa henne ut ur ett villaområde. Sen skrattade jag ihjäl mig. Det är något med blöta arga ungdomar.På tal om vilse. Valet. På tal om arga människor. Valresultatet. Fyra år av vadå och vad händer sen? Jag är så dum och räknade hem allting efter SVT-valun. Ropade hej, andades ut, bockade av. Och så vände skiten. Och med den vändande skiten kommer skiten. Skitstorm och skitpolitik och förlorade skitår. Tidig förmiddag fick vi gå och rösta med husets två förstagångsväljare. Fjortonåringen följde med och enligt almanackan är han en söt turgubbe som fyller arton år dagen före riksdagsvalet 2026. Efter röstning väntade matlagning och svabb av golv, sedan bjöd vi på altankalas eftersom vi har otur i val men tur med väder. Sedan följde disk och valvaka och jag medverkade i Aftonbladets valvaka apropå att Kalmar röstar mest likt Sverige. Jag sa något om att Kalmar är en "go mix", så det var ju en analytisk succé. *Tänk att vi fick ett valresultat som gör att människor, på god grund, är rädda. Rädda, oroliga, utpekade, jagade, ifrågasatta. Grattis Sverige till en grotesk verklighet.
