Skrev jag för att locka.Det finns inga bra kajalpennor.Kajalpennor ska vara torra och hårda men ändå lämna färg på ett pudrigt ögonlock. Det är en ekvation som aldrig kan bli realitet i en samtida verklighet. Visst kan man göra inre fransraden först och på så sätt fukta pennan, men jag vill inte sminka mig med min egen ögonsaft. Jag tror dessutom att man nu för tiden ska ha en penna för slemmigt inneröga och en penna för övre fransrad. Kvinnor kommer aldrig få samma lön som männen eftersom vi behöver en och ibland två produkter till varje kroppsöppning, skulle jag kunna skriva om jag jobbade med den typen av retorik. Jag är säker på att de kvinnor som går om männen först är de som har en penna för varje frans. För det är kvinnor som orkar.Jag orkar inte ens köpa pennan.När Jasmina och jag stod framför spegeln på ett hotellrum i Växjö lutade hon sig fram och frågade var min svarta kajalpenna kom ifrån. Jag blev varm om öronen eftersom det är något speciellt med en vacker väninna som vill ha något man själv äger."Dior!", svarade jag."Bra, då ska köpa en ny till dig", svarade hon utan att ta blicken från målandet av mun.Hon hade noterat att pennan hade två centimeter kvar och alltså var så kort att jag inte kunde använda korken.Jag köper inte nytt smink förrän varenda smula är borta. Jasmina är av typen "nagellacket är slut när borsten inte når lacket." Man måste lägga flaskan ner. Kajalpennor ska alltså vara torra och hårda och de måste lukta blyertspenna.Men nu ska de lura på oss pennor som rullas upp. De bryts av, kan ej vässas och tar slut efter tre och ett halvt öga. Jag vill ha en penna som kan vässas och njutas under ett decennium.Det är inte länge sedan jag kastade en grön penna som jag köpte när jag var tretton. Ni tror att jag ljuger och det kanske jag gör. Eller så finns det ingen anledning att berätta något sådant om det inte är sant. Jag minns att jag köpte pennan på HM när jag var tretton. Visst händer det något med hjärtat när man tänker på sig själv som trettonåring med sin billiga lilla penna i kön till kassan. Lilla jag, alla små vi och hur vi spenderade våra pengar.Nu har jag rört upp mig själv och ångrar att jag kastade pennan. En okej penna som rullas upp men som inte kan vässas och som har gått av en gång och som snart är slut.Och som inte luktar blyertspenna.
