Jag har varit mamma i sexton år. Jag har haft fem ettåringar. Ändå: "Så skönt det är när han leker tyst för sig själv, så välsignat och fint. Det är inte så svårt att ha barn när man tänker på det." Tyst och fint betyder alltid att de har hittat sminket. ALLTID. Han fick prova lite av ett nytt rouge. Egentligen hade han ju tänkt gräva med naglarna i den där persikofärgade kakan, men dutta med borsten i mammas ansikte går också lite bra. Hon som sålde rouget till mig sa saker som "Den här har bakats så länge i ugnen att den klarar att tappas i golvet" Jag tänkte "Ha!" för mig själv, men sa "Ah!" Min highlighter var också slut, så jag provade den här. Jag tror inte att jag har sett en billigare förpackning sedan man fick med sig låtsassmink till en docka man köpte på Rockneby marknad. Men detta fyllde mig med lika delar avsmak och nostalgi, och de två känslorna spelade ut varandra. Apropå ingenting: När personal i en kassa ser att en bonnlurk ställer sig på fel ställe istället för längst bak i en evighetslång kö, så kan det vara på sin plats att låta bonnlurken veta detta per omgående. Så att bonnlurken slipper känna sig som en bonnlurk på fel plats medan onödigt lång tid förflyter.
