Det blev söndag och vi städade källaren. Inte hela källaren eftersom Gud skapade jorden på sex dagar men han har aldrig varit i vår källare. Joachim kastade ut mattorna, jag plockade upp ett gytter av barnens skit. En väldigt liten del av detta gytter är producerat av den som åldersmässigt är mest ursäktad. Nej, skräp och matrester vid datorplatsen kommer från Knoll 1 och Tott 2. "DEN SOM ÄTER VID DATORN EN GÅNG TILL SLÅR JAG IHJÄL MED DEN ANDRE" sa jag. För vilken gång i ordningen har jag glömt. Om jag säger till mina barn att de får välja mellan döden och skärmfritt så ser det ut som om de funderar på om man får ta med sig ipaden in i himlen. För i så fall. Jag dammsög, torkade alla ytor, skrubbade golv, sorterade spara och slänga och ge bort. "Vi måste göra något" sa Joachim. Ja, det måste vi. "Bio!" sa jag. "Inte bio" sa Joachim. Jag hoppas att du får lepra i ansiktet, sa jag till Joachim med mina ögon. Bio it is. Men eftersom Joachim tyckte att det vore sinnessjukt att flytta barnen från fyra små skärmar till en jättestor så bestämde den kompromissvilliga sidan av mig att vi skulle ställa bilen i slottsallén och promenera bort till biografen. Så att vi kunde känna den där sköna känslan av att "vi har typ rastat barnen". Sedan vi parkerat bilen och gått tre meter in i stadsparken stod det klart att jag hade tagit fram en för kall jacka till ett av barnen. Det stod klart eftersom han grät av nedfrysning. Triumf för Joachim som kunde tänka uuusch med sin beskyllande blick. Så det blev bilen till biografen. Dock fick barnen bara popcorn, inget godis. Ni kan ju tänka er hur det ljudet lät. Barn är så olika. Ett av barnen har tagit på sig sin nya vårjacka som är lika tjock som ett bullpapper. Men hon fryser inte. Jag kanske inte behöver skriva ut vem som har en jacka som mamma har plockat fram.(Till mitt försvar så var jag tvungen att plocka fram en annan jacka eftersom hans ordinarie jacka används till att åka pulka i. Utan pulka. Utan snö.) Vi såg Zootropolis och den var bra. Jag ger den 8 av 10. När vi kom hem fortsatte vi städa. LUSH LIFE!
