Sant, jag har ett par stycken. Men den här klänningen alltså. Rodebjer från 2014. Jag borde tagit ut min arvslott i gården och köpt fyra. För vad gör jag när den här klänningen dör? DÅ FINNS JAG INTE MER! Så här på måndag morgon när barnen börjar skolan hade jag velat visa upp bilder på dem. Deras outfits och "på väg"-miner. Men jag glömde. Jag kramade, fixade frisyrer, hämtade saker från torktumlaren, sa saker som "Utgå ifrån att alla är snälla tills de bevisar motsatsen" och vinkade länge från trappan. Men tog inte en enda bild. Ni får tänka att de var fina och rara. En börjar nian. "Det är väl lite coolt, att vara äldst på skolan ändå?" "Eh, nej" En börjar sjuan. "Jag åker nu" (Klockan 07:25) "Men gumman, nu är nog inte ens vaktmästaren där" En börjar trean. "Jag har något på foten som gör ont" "Men det ser ju ut som ett getingstick, när hände det?" "Jag tror att det är ett myggbett" Nu sitter jag här, ensam igen. Ett tag till, innan jag får sällskap. Huset är så vanvettigt tyst. Jag hör elementen trots att de inte är påslagna, för så tyst är det. Jag kan höra min egen hjärna, och det är ingen trevlig lyssning. Ska sätta på Ozark som bakgrundsmiljö när jag jobbar vidare i min solitäritet. Vi slutade titta på Breaking bad efter ett par avsnitt eftersom det blev för svart. Ozark lär sluta på samma sätt på grund av KOLSVART. Liksom, kan det gå bra för en person i en minut? Eller måste alla bli ångestskjutna i ansiktet eller bli kastade från en balkong på nittiofjärde våningen? Kan vi inte bara ha det lite trevligt? Kan inte den senaste säsongen av Modern family släppas på Netflix nu? Jag vill lura mig själv att världen alltid är rolig och härlig och fin. Ingen vill föda en bebis in i Ozarkverkligheten.
