Det här kanske är lite svårt att förstå, men trots att han är mitt fjärde barn att cykla till förskolan är det som första gången. För mig. Det är ju inte direkt tidigt att cykla med stödhjul när man är 4,5 år, men jag tycker att han är helt fantastisk. För jag inser att det är vårt fel att han är den som är senast med allt i syskonskaran. I morse cyklade han till förskolan för första gången medan jag småsprang bredvid. När jag skulle hämta honom på eftermiddagen tvingade jag med Joachim, trots att han satt och förberedde kvällens fotbollsträning. "Nu följer du med och ser hur stolt och glad han är när han cyklar" Som en mormor som är löjlig med sitt barnbarn, så är jag med honom.
