"Alltså jag håller med till 100 %, men en ganska relaterad fråga: hur släpper man/handskas med alla katastroftankar som föräldraskapet innebär? Min skrutt är bara 4 månader nu men jag har redan ångest över popcornkvävningsdöden, drunkningsdöden, falldöden, okända sjukdomar-döden och all annan slags död. Samt mobbning, utanförskap, skeva normer och ja typ ALLT. Jag vill inte (och tänker inte) vara en hönsmamma, men HUR GÖR MAN rent konkret?" Svar: Konkret så tar man varje bro när man går över den. Jag är väldigt mycket: 1. VAD JOBBIGT DET KOMMER BLI, JAG KOMMER ALDRIG KLARA DET! innan. och ännu mer: 2. HUR KLARADE JAG DET, JAG FATTAR INTE HUR JAG STOD UT! efteråt. Men när man är mitt uppe i det så går det ganska bra. Och så tror jag att det är för de allra flesta. Man blir något av en expert på de problem man har att hantera just nu. Jag har redan glömt allting som jag tyckte var jobbigt med ettåring. Sätta i halsen, ramla i trappan. Ett konkret råd till dig är således att vara här och nu. Ett annat råd, som har lite mindre väggordskaraktär, är att läsa på. Vad skrämmer dig? Kvävning? Gå kursen, skaffa affischen, läs på. Kunskap är makt över katastroftankarna. Och lär av din dotter. Ser hon ut att må bra? Då gör hon säkert det och chansen är överhängande att hon kommer fortsätta med det. Och VIPS så ska de börja åttan och skickar sms i stil med: "Mamma, jag ska köpa en bikini men jag tycker att du som min mamma som har pengar ska betala"
