Johanna Toftby reser med tåg (bra) och hamnar mittemot en kvinna som försöker amma sitt barn. Jag vill verkligen inte kommentera denna idioti. Jag tänker att Johanna får skämmas för sig, och vi andra får skämmas för dumma saker vi säger. Men Johanna har många följare och de personer vi följer legitimerar åsikter och handlingar. Exempel: Om Liv Strömqvist säger "Hoppa!" så hoppar jag. Av den anledningen är det fint att se att så många har gått ut och protesterat mot Johannas inlägg. Och av samma anledning ska jag göra mitt för att stärka kvinnor i sin amning. Johanna, det är helt irrelevant om du "vill ha nakna bröst framför dig" eller inte. Jag tror inte att hon ollade dig i ögat med sin mjölkiga vårtgård. Titta bort om du inte står ut. Eller ännu hellre, för din egen skull: boka biljett i första klass. Det gör jag när jag vill arbeta ostört utan barnfamiljer, bananer, matlådor, tanter med clementiner och tonåringar som hånglar och har fötterna mot stolsryggen. Kort sagt: om man vill slippa härliga och ohärliga mänskliga beteenden och behöver jobba ostört så väljer man första klass. Det är inte som förr i tiden, första klass är inte bara för Rose i Titanic. Pass på för bisats! Jag tror att alla som säger att en ammande kvinna har varit gränslös med sina bröst ljuger och överdriver för att få medhåll. Jag har ammat fem barn i ganska långa perioder sedan 2002. Jag har sett så många ammande kvinnor och jag har knappt skymtat en vårtgård. Dessutom är det inte det som är poängen. Poängen är: hur kan man känna sig obekväm av ett bröst? Det är du som har problem och behöver tänka om, Johanna, inte ammande kvinnor. Nu blev bisatsen en del av texten, men jag tror att det funkar. Johanna, ingen smusslar som ammande kvinnor. Vi håller på med våra sjalar och koftor och linnen under tröjor och vänder ryggen till och går iväg och fumlar med vår ilägg och fetvadd och barn som skriker. Det ska vi inte behöva, men vi gör det ändå. Ditt inlägg dryper av fördomar om hur andra mammor gör. Hur gammalt barnet var, att det skrek trots att mamman erbjöd bröstet och att barnet ätit pommes frites, har du inte med att göra. Jag tycker att det är viktigt och bra att kvinnor vågar amma sina stora barn. På tåg. När de är ett år. Efter pommes frites.
